Ida

Igår gick jag in i vecka 35 (34 + 0). Idag är det dessutom 40 dagar kvar till pysens beräknade ankomst.

Känns helt galet att det rullar på så fort. Vet att jag skriver det varje vecka men det är ju verkligen så, dagarna går så himla fort och veckorna likaså. Väldigt spännande samtidigt som det känns lite tråkigt att jag är här och min man är borta i Qatar för att avsluta sitt. Men så är det! Tur att det finns Skype och Facebook och ja, telefoner. Annars har det ju varit nästintill olidligt.

Och magen den växer för fullt nu tycker jag. Bara sen jag kom hem för drygt två veckor sedan tycker jag att det smällt till ordentligt. Pysen kanske har intagit en ny position därinne som gör att magen känns större och så är det ju det lilla faktum också att de växer ganska mycket här på sluttampen. Haft lite illamåendeskänningar av och till sen i helgen men sen blir det inte mer än så. Speciellt när jag sitter ihopakurad under en längre period och då känner att det blir svårt att andas. Men då är det bara att byta ställning, luta sig tillbaka och ta en stor suck. En pappa-suck kallar jag det för, haha.

En annan rolig grej är ju att även om magen växer så har jag nog inte riktigt kopplat att den faktiskt är ganska stor och att det finns en liten pys därinne. Så ibland när jag ska gå förbi grejer, som små tajta utrymmen, försöker jag dra in magen för att komma förbi. Men inser ju snabbt att det funkar ju inte riktigt. En gammal vana som är svår att släppa.

Annars mår jag bra så här långt. Lite tröttare, lite mer andfådd och lite mer kissignödig men det är väl helt normalt eller? Haha!
Tycker jag har det himla bra och haft en himla tur dessa 35 veckor som gått!