I och med det fina vädret igår blev det några timmar på pappas uteplats i solen. Va himla noga med att dricka mycket eftersom jag vet att jag drabbas ganska lätt av vätskebrist och ont i huvudet annars. Och det gick väl bra tills kvällen kom. Först blev det kaffe och fika hos syrran vilket senare resulterade i lite huvudvärk och smått illamående. Sen väl hemma hos pappa blev det ännu en kopp kaffe, vilket jag inser nu va ganska dumt.

Så nästan hela natten spenderades med huvudvärk och illamående och till slut orkade jag inte med att vända och vrida på mig så då fick det bli en Alvedon och en blöt handduk på huvudet. Och imorse kändes det bättre, klart att man va trött efter en natt utan mycket sömn, men huvudet kändes i alla fall bättre.

Och idag har det varit ännu en varm och solig dag här i Malmö och nu börjar huvudvärken smått tränga sig tillbaka, inte så skoj. Hoppas bara att efter mat och tid med familjen gör att det försvinner!

Så nu: fredagsmys för hela slanten! ❤

Så har jag tvättat upp lite grejer så den biten i alla fall ska vara klar tills pysen kommer. Igår blev det en hel last med vittvätt och idag blev det att stryka till sängkläderna vilket även ledde till strykning av, ja, allt, haha! När jag ändå va igång och stod där med både strykjärn och bräda framför tv:n kunde jag ju lika gärna köra på.

Ännu en grej att bocka av listan. Härligt!

När jag jobbade på Zara nere i Zaragoza kom det in väldigt många tjejer och frågade om vi hade mammakläder. Men det fanns tyvärr inte just då. De hade haft några kollektioner men hade slutat med det.

Men nu helt plötsligt när jag kollar in min Zara-app stod där helt plötsligt "Mum" vilket va lite skoj så va ju tvungen att klicka in och kolla. Det fanns inte så himla många plagg men ändå. Och för egen del är det väl inte så mycket lönt just nu men det kanske finns nån därute som kan tycka att det kan vara kul och behövande.

Idag är det onsdag och då går jag in i ännu en ny graviditetsvecka. Och nu är det verkligen inte så långt tid kvar, typ två tre veckor om pysen kommer i någorlunda tid.

Och ja, som vanligt, jag mår prima! Jag tränar och håller mig sysselsatt med lite olika projekt såsom lite jobb och lite pillande nu inför att pysen ska komma. Senaste projektet är att måla och slipa om en sekretär jag fått loss från syrran som ska bli ett skötbord till lillen.

Det som känns av nu är tröttheten som ibland kommer som ett riktigt slag i ansiktet. Vaknar till några gånger på nätterna, vilket stör sömnen lite, men jag somnar om ganska så snabbt igen så egentligen är det faktiskt inte så himla farligt. Och det här med pysens aktivitet därinne är lite roligt med, innan har jag känt sparkar och så vilket jag i för sig gör fortfarande men nu är det också mycket "bök och stök" precis som om att han vänder och vrider på sig för att hitta bästa möjliga position. Och ibland känns vissa delar av magen jättehårda precis som att det just där är en fot eller nåt som ligger och trycker på.
Himla mysig och härlig känsla! ❤

Mycket fint nu i klädesväg...
Kan ju bara bli en tjusig sommar för lille pysen!

Va bara tvungen att köpa detta setet till pysen när jag och Tindra va på Emporia i förmiddags.

Så nu tror jag att vi har så det räcker, för den första tiden i alla fall.

Lite så här hade jag tänkt mig med barnböckerna. Få upp dem på nåt snyggt sätt i ett framtida barnrum till pysen. Så nu ska jag bara fila lite på vilka böcker man ska köpa på sig. Vissa är ju redan givna så som Emil, som redan är köpt och självklart Nicke Nyfiken. Sen får vi se vilka andra som tar plats.

Vet att Läckberg har nån barnbok med ett himla passande namn! ❤

(bilder lånade från Google och styleroom.se)

Igår drog jag mig upp mot Göteborg för att träffa svärföräldrarna och lite kompisar från studietiden.
Fredagen spenderades med svärmor med god lunch på stan, lite inhandling, och härligt fredagsmys senare på kvällen. Under fredagen passade jag på att fråga svärmor om Richard hade någon favoritbok när han va liten eller om det va någon speciell bok som de vet att de läste en hel del för honom. Och svaret blev Emil. Själv kommer jag ihåg att en av mina favoritböcker va Nicke Nyfiken, en speciell bok där han svalde en pusselbit och fick åka till sjukhuset.

Så idag när jag va inne i stan för att lunch/fika med gamla studiekompisar gick jag förbi Bokia som idag hade 20% på alla Emil-böcker. För bra för att missa helt klart, i och med vad svärmor sagt dagen innan. Så jag slog till på en bok till lille pysen. Hans första bok i förhoppningsvis en av många. Tänkte mig en tavellist med några stycken barnböcker snyggt uppradade i ett framtida rum till lillen.

Blir nog himla bra!

I onsdags gick jag in i vecka 37 (36+0).
Och ja, magen växer och det är en hel del aktivitet därinne kan man säga. Har märkt att lille pysen inte riktigt gillar att jag sitter ner, framlutad, över frukostbordet eller middagsbordet. Då blir det mycket stök och knuffande därinne. Känns nästan som han tycker att han inte får tillräckligt med utrymme, och det kan väl stämma. Jag kanske klämmer ihop hans space alldeles för mycket. Sen är det ju faktiskt inte så skönt för mig heller att sitta framåtlutad en längre period.

Men annars rullar det på som tidigare. Jag tränar, fast det "bara" blivit två pass denna veckan, och försöker sysselsätta mig med mina projekt. Hittills är två avklarade. Mitt vimpelprojekt och mitt lapptäckeprojekt. Så nu har jag tankarna på ett projekt till. Tänkte nämligen göra en kudde som pysen kan ha till sitt lapptäcke. Har ju fortfarande tyg över så varför inte?

Annars har jag faktiskt fått ett nytt projekt från syrran. På hennes jobb sitter de bland annat och transkriberar olika samtal och intervjuer och för några veckor sedan fick de in ganska stora filer att jobba med, plus då all övrigt jobb de måste göra. Så då ryckte jag in och erbjöd mig att hjälpa till. Har ju inte något annat att göra faktiskt så kan man hjälpa till så är det ju alltid schysst. Så hela dagen igår princip satt jag och lyssna, skrev, spola tillbaka, lyssna igen och skrev ner. Man tror inte att det ska ta så lång tid som det gör men jo det gör det. Hela gårdagen resulterade i 45 minuters ljudfil.

Så med mina projekt hoppas jag att tiden till Richard kommer hem ska gå fort och givetvis att också fram till den dagen pysen kommer. Men jag hoppas just på denna ordningen, pappa först, sen pys!

Idag är det en ny vecka jag går in i, vecka 37 (36+0).
Som vanligt får jag alltid ett mail om vad som händer i denna vecka och idag damp denna påminnelse ner i mailboxen.

"I slutet på denna vecka passerar du en viktig gräns då din bebis sägs vara fullgången. Detta betyder, i teorin, att du kan föda nu"

Skulle inte tro det va. Pysen får ha lite is i sin lilla mage och snällt vänta på att pappa kommer hem.

Igår förmiddags blev det ett besök hos barnmorskan. Lite trött och halvseg va jag efter en natt med illamående och lite för lite sömn. Men väl hos barnmorskan gick allt bra. Hon lyssnade på pysens hjärtljud  som dunka på himla bra och sen skulle hon försöka se hur hans ställning va inne i magen. Han är inte riktigt fixerad än men han ligger med huvudet neråt i alla fall, så det är ju bra! Hon frågade mig också om jag känt tryck neråt, i och med att han antagligen så smått börjar att fixera sig, men nix inget sånt har jag känt. En egen tolkning är ju att jag istället känner lite illamåendekänslor för att han rör på sig en hel del därinne och försöker komma på plats. Sen mätte barnmorskan magen och det såg fint ut och pysen ligger bra till på kurvan. Både på senaste ultraljudet och senaste barnmorskebesöket sas det att om han kommer på utsatt datum kommer han att väga mindre än genomsnittsbebisen, "bara" 3200. Tycker i för sig att det verkar helt okej och bra, tar ju hellre det än en 5 kilos bebis, kan ju bli en liten jobbig förlossning då, haha.
 
Igår blev det även koll på mitt järnvärde vilket också va himla bra! Måste ju erkänna att jag inte varit jättenoga med de där järntabletterna, har glömt bort att ta de vissa dagar men det visade sig att det inte spela någon roll. Så nu behöver jag bara ta dem varannan dag om jag vill. Tänkte nog ändå köra på med en om dagen för att inte falla in i en tre dagars sängliggande migränattack, finns ju roligare saker.
 
Så summan av besöket va att allt ser bra ut med pysen och han växer som han ska och rör på sig som han ska och börjar så smått fixera sig därinne. Så det känns ju himla bra!
 

Detta är vad jag har hållt på med denna måndag. Fortsättningen på mitt lapptäcke som nu, snart, är färdigt. Ska bara sy igen den ena kortsidan med och sen är det klart!

Va lite svårare än jag trodde att sy fast vadden i de gamla sömmarna, lite skakigt här och där men det är väl ingen som kommer stå och granska mitt verk med ett förstoringsglas...förhoppningsvis!

Så får det bli en härlig start på denna måndag! Sol, gofrukost efter ett träningspass, kaffe och intressant läsning!

Bra sätt att starta sen nya veckan på!

Söndagen när den är som bäst!
Idag är det bara trist väder utanför fönstret. Efter en jättehärlig vecka med sol och höga temperaturer har det svängt lite och bara regn och lite halvtrist. Men lite mysigt är det faktiskt. Känns mer okej att göra absolut ingenting då. Och det är precis det jag tänker göra!

Soffläge framför tv:n kommer dominera denna söndag!
Mys!

Idag är det mammas, eller mormors blir det ju till lille pysen, födelsedag. Så hon har fixat och donat och gjort fint och jag har hjälpt till med lite grejer som jag kunnat. Har även styrt upp ett ESC-quiz dagen till ära som vi ska ha en tävling om ikväll. Ska bli spännande att se om jag gjort det alldeles för lätt eller kanske till och med alldeles för svårt. Återstår att se!

Men nu ska vi njuta av det fina vädret, invänta gästerna och sen bara ha det riktigt mysigt och härligt tillsammans med mamma!
Grattis på din dag!

När klockan ringde imorse va jag allt annat än pigg. Kanske berodde på att den plinga till redan vid halv sju. Men så blev det en himla massa snoozningar innan jag bestämde mig för att stiga upp och ta en tur till gymmet.
Väl där tänkte jag faktiskt inte på tröttheten utan körde mitt pass och så fick tröttheten komma sen. Och den kom med. Med besked! Så nu sitter jag här vid frukostbordet och bara stirrar rätt in i väggen känns det som, kaffekoppen känns som den väger hundra kilo och att öppna munnen för att prata med Richard över Skype va en kraftansträngning, haha!

Så det blir med all säkerhet en siesta under dagen. Ska bli himla härligt!

Idag går jag in i en ny vecka, vecka 36.
Det börjar kanske bli lite tjatigt men jag mår fortfarande bra och håller mig sysselsatt med lite olika aktiviteter. Vet inte om det är för att jag kommit igång med träningen igen eller om det är nu de sista veckorna men jag blir så snabbt hungrig och blodsockret kan sjunka himla snabbt vilket gör mig lite trött och grinig. Fast nu i skrivande stund kommer jag på att jag nästan alltid varit sån, får jag inte mat när jag är hungrig kan jag lätt bli en pain in the ass, så att säga. Så det kanske inte är något nytt i för sig!?

Men träningen går bra, ibland är flåset med och ibland får man leta länge innan man hittar det men det stoppar mig inte på gymmet. Jag kör på med kondition och lite styrka och det känns väldigt bra.

Sedan jag kom hem, vilket är för drygt tre veckor sedan, tycker jag att magen växer så det knakar. Har även fått höra det från andra så då måste det ju stämma. Men än en gång är det kanske inte så konstigt att det smäller till så här på sluttampen, har insett ny att det inte är så jättemånga kvar till due date. Själva dagen skrämmer mig inte lika mycket längre som tanken på att inte få hem min man i tid. I bästa fall kan han komma i början av juni, i värsta fall i mitten ochpysen är beräknad till den 18.de. Vet inte riktigt hur vi ska få ihop den ekvationen!? "Jaja, det löser sig" har blivit ett mantra som jag kör på repeat inne i huvudet för att skjuta bort tankarna och för att inte oroa mig i onödan. Eller så kör vi på min mans välberömda fras om att förstföderskor oftast går över tiden. Och självklart är det ju så, för alla, så varför ska jag vara orolig!?

Kanske ska tilläggas att det är hans syster som är läkare och inte han...

Så började jag lite smått på mitt projekt hemma hos mamma igår. Första raden är sydd, våga inte ge mig på de andra just igår för kände att det kan ta tid att hålla på att trixa och fixa med sömmar som måste bli ganska perfekta....

Så det ska jag ta tag i idag istället. Tanken är att det ska hå relativt snabbt och att jag ska bli klar med min framsida idag. Hoppas kan man ju alltid. Kan ju också bli så att jag blir frustrerad och lägger ner hela projektet. Vi får helt enkelt se under dagen här.

Så va ett nytt projekt startat!
Och ja, nu kan man väl lista ut vad det ska bli för något. Yes, ett lapptäcke tänkte jag dra ihop till pysen. Har ägnat kvällen här med att försöka få någon ordning på tygbitarna och få nåt slags snyggt mönster och efter lite frustration och irritation kom jag fram till ett bra mönster.

Så nu ska det nålas, sys och sättas ihop snyggt. Inser redan nu att det kan bli lite trixigt att få alla sömmar att passa ihop men men det är ju det småpilliga som är det roliga, eller hur? Inte just i stunden när man håller på med det för då kan det ju driva en till vanvett men när man ser slutresultatet, och det visar sig bli bra, då blir man ju himla stolt!

Så lycka till Ida!

Den nya veckan startade med ett pass på gymmet, lite kondition och lite styrka. Känns skönt att flåset är med och det går så pass bra som det gör! Är alltid roligare också att ha musik i lurarna och kunna slökolla på Nyhetsmorgon medan man kör lite på crossmaskinen, då känns det som tiden går mycket snabbare plus att jag blir så himla peppad av musiken.

Så nu känns det himla bra i kropp och knopp. Och efter frukost och mat i magen känns det ännu bättre! Så nu ska jag iväg på lite ärende och styra upp ett litet projekt!

Bra måndag!

För att sysselsätta mig nu i veckorna och för att få dagarna att rulla på har jag startat ett nytt projekt efter avslutat vimpelprojekt.

Vad det är berättar jag inte riktigt än men bilden kanske avslöjar mig?!

Hur som helst ska det bli skoj och jag hoppas jag kan avsluta detta projekt innan helgen så kan jag kanske starta ett nytt nästa vecka, haha!

Så var det färdigt!
Kantbandet är påsytt och nu ska den bara hängas upp. Nånstans. Ska stryka på bokstäver och kanske till och med siffror med men det tänkte jag vänta med. Vi har ju ett namn till lille pysen som vi diskuterat men helt hundra är vi inte, tror jag!?

Men jag blev i alla fall himla nöjd med mitt lilla verk. Trodde jag hade tummen lite mitt i handen men till och med jag kunde sy ihop nio stycken vimplar. Stolt jag känner mig nu!

Funderar redan på nästan projekt!

Så fick jag äntligen tummarna ur och köpte mig ett månadskort uppe på gymmet och körde mitt första träningspass på ca två veckor. Och det kändes hur skönt som helst! Nu hoppas jag på att jag ska få lite mer energi och att min senaste trötthet ska förvandlas till en goo seghet istället. Man kan ju alltid hoppas.

Va lite i valet och kvalet imorse faktiskt om jag överhuvudtaget skulle gå och träna, efter en natt med illamående, men i och med att det kändes bättre när jag vakna tänkte jag why not? Är som sagt glad att jag kom iväg och inte lät natten och morgonens obalans i magen sätta stopp för mig. Ända sedan helgen i Göteborg har jag haft illamående känslor sådär av och till men inget som det blir något mer med. Antingen vill man ju att det ska komma upp så att man blir av med skiten, rent ut sagt, eller så kan det ju lika gärna va. Försöker lista ut om det kan vara något jag äter eller dricker som bidrar till illamåendet och kommit fram till att jag ska skära ner på kaffet, dricker inte jättemycket, men den där eftermiddags koppen eller kvällskoppen kanske man kan skippa!? Värt ett försök i alla fall!

Ja, en liten bit till på vägen har jag kommit i mitt vimpelprojekt!
Nu är det bara att sätta på kantbandet och sy fast alltihop!

Så har jag äntligen satt igång med mitt vimpelprojekt!

Jag och mamma har varit runt i lite affärer idag och fixat det som ska fixas till själva ihopsättandet. Fanns lite olika idéer och tankar om hur jag skulle sätta ihop mina vimplar och jag får nog nästan berömma mamma för alla hennes, oändliga förslag, men jag har bestämt mig att det snyggaste blir nog att sy ihop dem avigsida mot avigsida och sen vända dem ut och in och stryka dem fint och sedan sätta ett fint vitt kantband längst upp. Det kommer nog bli himla bra och himla snyggt dessutom! Är själv lite spänd på slutresultatet och ska gå igång med att sy dem imorgon.

Kommer bli kalasbra!

Igår gick jag in i vecka 35 (34 + 0). Idag är det dessutom 40 dagar kvar till pysens beräknade ankomst.

Känns helt galet att det rullar på så fort. Vet att jag skriver det varje vecka men det är ju verkligen så, dagarna går så himla fort och veckorna likaså. Väldigt spännande samtidigt som det känns lite tråkigt att jag är här och min man är borta i Qatar för att avsluta sitt. Men så är det! Tur att det finns Skype och Facebook och ja, telefoner. Annars har det ju varit nästintill olidligt.

Och magen den växer för fullt nu tycker jag. Bara sen jag kom hem för drygt två veckor sedan tycker jag att det smällt till ordentligt. Pysen kanske har intagit en ny position därinne som gör att magen känns större och så är det ju det lilla faktum också att de växer ganska mycket här på sluttampen. Haft lite illamåendeskänningar av och till sen i helgen men sen blir det inte mer än så. Speciellt när jag sitter ihopakurad under en längre period och då känner att det blir svårt att andas. Men då är det bara att byta ställning, luta sig tillbaka och ta en stor suck. En pappa-suck kallar jag det för, haha.

En annan rolig grej är ju att även om magen växer så har jag nog inte riktigt kopplat att den faktiskt är ganska stor och att det finns en liten pys därinne. Så ibland när jag ska gå förbi grejer, som små tajta utrymmen, försöker jag dra in magen för att komma förbi. Men inser ju snabbt att det funkar ju inte riktigt. En gammal vana som är svår att släppa.

Annars mår jag bra så här långt. Lite tröttare, lite mer andfådd och lite mer kissignödig men det är väl helt normalt eller? Haha!
Tycker jag har det himla bra och haft en himla tur dessa 35 veckor som gått!

Va på några ärenden idag med pappa och körde inom Ikea där pappa bland annat köpte på sig en klädhängare.

Så nu står den i gästrummet, mitt rum för tillfället, och ska försöka skapa nån ordning i kaoset bland alla kläder. Inte så lätt att ha det snyggt och städat när man bor i en resväska, eller flera. Men med klädhängaren kommer vi en bit på vägen i alla fall!

Kikade lite på min ZARA-app nu så här på kvällskvisten och hitta lite tuffa kläder till pysen.

Det matchande setet med tröja och mysbyxor kan ju passa bra om han bestämmer sig för att komma på utsatt datum, den 18.de alltså!

Idag blev det en morgonvisit hos barnmorskan där det blev det gamla vanliga, först lite prat om hur jag mådde sen kolla hon pysens hjärtljud och klämde lite på magen för att försöka känna hur han låg och sen mätte hon magen och slutligen blev det blodtrycks-check. Allt såg fint ut och hon trodde, hon kunde inte ge ett 100 procentigt svar, att pysen nu låg med huvudet neråt. Så det lät ju bra! Ska dit igen om två veckor så pysen hinner nog vända sig ett eller ett par gånger innan dess så vi får se hur hans position är då.

Ja, som sagt, allt såg bra ut och värdena va bra så det känns ju härligt!

Igår fick jag mina avier för att hämta ut vår beställda barnvagn. Ett paket på 18 kg, ett på 11 och slutligen ett på 6 kg. Lite mäckigt att bära men med pappas hjälp funka det fint.

Så det blev en Beemoo barnvagn med tillhörande bilbarnstol. Himla fin tycker jag. Blir nog alldeles utmärkt för pysen!

Så har jag äntligen varit och köpt tyg så jag kan komma igång med att göra pysens vimplar.
Nu ska jag bara bestämma mig för hur jag ska gå tillväga och vilket upplägg som kommer bli snyggast.

I fredags tig jag mig upp mot Göteborgstrakten för att fira helg med härlig vän. Både fredag och lördag va himla mysiga med bland annat after work, häng på stan i mysig vårsol och grillning. Sen kom natten mellan lördag och söndag som inte spenderades på alltför bra sätt.

Vaknade upp mitt i natten av kramper i magen, av att det körde runt därinne och att jag mådde illa. Magen va inte alls i fas och jag kände att närsomhelst blir det att springa in på toaletten. Men det kom aldrig riktigt dit. Kändes som att det stod upp i halsen på mig men längre kom det aldrig. Kramper blandat med illamående blandat med att pysen därinne förmodligen körde ett zumba-pass va ingen rolig kombination. Något som heller inte va så kul va tanken på att först sitta på en buss i en timme mot Göteborg för att sedan sitta ytterligare i fyra timmar ner mot Malmö.

Pratade med syrran på söndagsmorgonen och hon fråga hur jag skulle lösa det? Ja, hur skulle jag lösa det? Det va egentligen inte mycket mer än att bita ihop och gilla läget, jag va ju tvungen att ta mig neråt.

Roligare bussresa har jag ju varit med om. Fast jag va sjukt trött efter en natt med inte så mycket sömn kunde jag inte riktigt koppla av och sova på bussen. Varje gång jag luta huvudet tillbaka för att vila kände jag hur det körde i magen. Men väl i Malmö skulle jag möta upp syskonen för att hitta på lite roligheter och magen fick hänga på, så gott den kunde. Fortfarande kramper och lite illamående känsla men det fick bli att bita ihop och njuta av en rolig söndagskväll.

Även natten mellan söndag och måndag spenderades med flera timmar vaken in tron om att jag snabbt skulle behöva springa in på toaletten. Inte heller denna natt blev det så utan jag kunde tillslut somna om.

Kan varit nåt dumt jag ätit, lille pysen som bökar lite för mycket och kanske håller på att vända sig och inta rätt position eller nåt helt annat? Ska till barnmorskan imorgon bitti så då får hon väl känna och klämma och se hyr det står till därinne.

I onsdags gick jag in i vecka 34 (33 + 0) dock är bilden från i fredags och alltså då 33 + 2.

Och jag fortsätter att må bra, inga större krämpor eller känningar mer än trötthet och de konstanta toalettbesöken. Som jag skrivit innan tycker jag att dessa sista veckorna rullar på himla fort. Rätt skönt faktiskt att sysselsätta sig och ha saker att göra. Dels rullar ju tiden på och dels slipper man tänka så mycket, haha.

På tisdag blir det ett morgonbesök hos barnmorskan och då får vi se vad hon säger om pysens ställning. Det blir säkert bra!

Ja, vad ska man säga? Haha!

När jag va på ultraljud igår berättade de för mig att lille pysen låg med rumpan neråt, även kallat sätesbjudning, och att han hade gosat in sig riktigt på en speciell plats därinne. För mig sa inte det så mycket utan jag frågade när barn normalt brukar fixera sig och fick då till svar att de flesta gör det en månad innan. Okej, men då har han ju typ två, tre veckor på sig att vända sig tillrättta och i och med aktiviteten hittills inne i magen är det nog inga konstigheter. Jag va ju hos barnmorskan så sent som i förra veckan och då tyckte hon inte att det va anmärkningsvärt att han låg som han låg. De tyckte ändå att barnmorskan skulle hålla koll på pysen och se vad som händer nu de kommande veckorna.
 
Så nu går jag och funderar lite på hur det kommer bli framöver. Fast jag inte är orolig eller direkt nojig finns tankarna ju där ändå i och med vad de sa. En del bebisar stannar i den där sätesbjudningen och då blir det oftast ett planerat kejsarsnitt. Så att...ja, jag vet inte riktigt vad jag tänker eller hur jag tänker. Kanske lite att det som händer händer och det som inte händer händer ju inte så då finns det ju ingen anledning till oro, eller hur?
 
Allt blir bra i slutet har jag hört och blir det inte bra så är det inte slutet. Lite onsdagsfunderingar helt enkelt...

Igår va jag inne på KK här i Malmö på ultraljud. Hade hört från syrran att när hon gjorde sitt i samma vecka kunde hon inte se så mycket i och med att det va ganska trångt därinne. Men jag kunde faktiskt se en hel del! Va lite svårt att se från början när de förklarade för mig att detta är huvudet, detta är lårbenet, detta är hjärtat osv. Men sen när hon ändrade det till 3D va det klart lättare att se. Och oj så mysigt det va att se lille pysen.

Allting såg jättefint ut och hon berättade för mig att han va lite liten, nu vägde han plus 1900 och kommer han på beräknad dag kommer han att väga 3200. Det känns ju inte så lite faktiskt. Det är väl ganska normalt?! Hon berättade för mig att hon kunde se att han hade hår, några fjun bak i nacken. Helt otroligt att man kan se sånt.

Är himla glad i alla fall att allting va bra med lillen och att jag fick se honom. Fick med mig bilder hem med som är helt obetalbara. Inte mörka och bara svarta, utan man ser ju honom himla bra!