Tycker att det är så himla fint med vimplar i barnrum. Har kikat lite på Google och kollat in lite olika sätt man kan forma sina egna. Jag tänkte nog sy ihop några stycken i fina blå färger och sätta lille pysens namn på dem. En bokstav på varje vimpel. Kan nog bli himla fint. Frågan är ju bara hur pass bra det blir att göra det själv!? Är ju inte den vassaste när det kommer till att sy och undrar vilket som blir snyggast, om man syr, om man använder sig av tygtejp eller tyglim? Har kikat på lite DIY-sidor (do it yourself) där de förklarar hur man kan göra dessa vimplar och det ser ju inte jättesvårt ut, så kanske till och med jag kan lösa det, haha.
 
Bilden är lånad härifrån

Hade en liten konstig men mysig dröm här nu natten mellan söndag och måndag. Drömde att lille pysen kommit till oss och att jag satt med honom i min famn och skulle amma honom. Världens sötaste lille kille, givetvis, och bara några dagar gammal. Och så satt jag och tänkte på hans första dagar hos oss och kunde inte komma ihåg någonting. Jag hade fått så mycket smärtlindring och andra "droger" att jag inte kom ihåg förlossningen eller pysens första dagar.

Sen när jag vakna börja jag tänka att jag kanske inte ska ta all smärtlindring som ges, tänk om man blir helt groggy och efteråt inte kommer ihåg någonting? Sen å andra sidan sätt vill jag ju ha all smärtlindring som erbjuds så det blir ju lite knivigt det där.

Men ja, jag har ju några veckor till att fundera på hur jag vill göra. Man vill ju vara med rent psykiskt men helst inte fysiskt om någon förstår mitt resonemang...
Ju närmre dagen jag kommer och ju snabbare tiden går börjar också funderingar och tankar kring förlossningen dyka upp. Jag är en sån person som funderar ganska mycket på saker och ting och just nu när det är en ny situation som man inte varit med om tidigare ploppar det upp en del tankar. Har varit lite i valet och kvalet om jag ska besöka KK här i Malmö på en föreläsning för blivande föräldrar om just förlossning och annat. Vet inte riktigt om jag vill gå, om jag vill gå själv och om det ger någonting. Får kanske dra med mig syrrorna eller mamma, haha, och se vad det kan vara för något. Nu när jag ändå har lite funderingar som poppar upp i skallen.

Efter en väldigt mysig helg som innehöll en massa roliga grejer, bland annat en lördag i Halmstad, mys med syskon och syskonbarn, biobesök och söndagsmiddag med mamma och pappa, börjar jag måndagen och den nya veckan med en härlig start!

Imorse blev det en powerwalk, eller en långpromenad i rask takt om man föredrar det, mot Pildammsparken och runt den lilla dammen där. Himla härligt då det va klarblå himmel och härlig frisk luft. Powerwalken gick väldigt bra och det va skönt att få upp flåset och bli lite svettig, sen klart fick jag göra ett litet stopp i parken för ett toalettbesök. Vet inte riktigt hur lille pysen ligger därinne men han trycker på rejält på blåsan nu. Jag har alltid varit den som hållt mig och dragit mig lite för att gå på offentliga toaletter men måste man så måste man, haha.

Så graviditetskänslorna nu är känslan av att ha världens minsta blåsa plus tröttheten i kropp och knopp. Va på bio igår med syster och syskonbarn och filmen hade knappt börjat förrän jag slumra till. Sen vakna jag till en stund men slumra till igen nån gång i mitten av filmen. Så kan det gå! Men såhär på sluttampen är det kanske inte så konstigt att tröttheten blir mer och mer påtaglig. Under tiden i Doha tog jag nästan varje dag en liten siesta på förmiddagen/eftermiddagen men det har inte riktigt blivit det väl här i Malmö. Desto skönare känns det faktiskt framåt kvällen då man är så trött att man somnar så fort man lägger huvudet på kudden, trots att ens pappa nästan river väggarna med sina snarkningar, haha!

Lite av vad som inhandlades under fredagen i Ullared.

Yes, detta är vad jag hitta till pysen på Ullared. Rätt roligt att gå och kika där faktiskt och vilka fynd jag gjorde. Många "stora" grejer kan vi nu bocka av från vår inköpslista.

De stora grejerna blev: badbalja plus insats, skötbordsbädd, aminingskudde, babygym och sängkläder och så givetvis kläder till pysen.

Ganska nöjd med inköpen om jag ska va ärlig och himla nöjd med dagen, timmarna bara flög iväg tyckte jag. Mer kunde man kanske lastat på sig men nja, jag kände att en full vagn räckte för mig! Och det lär definitivt räcka för lillen!

Som sagt har vi ju inte köpt så himla mycket än så länge till lille pysen, förutom vagn då som beställdes förra veckan.

Har fått några finfina saker av mina systrar som kommer användas väldigt flitigt. Sen va jag ju en sväng på Ikea igår och då blev det lite inhandlat, men den största inhandlingen lär ju ske imorgon i Ullared!

Nu är tävlingen om att vinna ett babynest avslutad och vinnaren har kontaktats via mail. Så nu vill jag passa på att tacka alla ni fina därute som varit med i tävlingen och som kikat in här på bloggen och skrivit så fina kommentarer!
 
Jag hoppas ju givetvis att ni fortsätter att klicka er in här på min blogg! I och med era kommentarer har jag upptäckt många fina nya bloggar som jag vet att jag kommer att följa. Det är ju alltid roligt att läsa om andra i samma situation! 
 
All lycka och välmående till er allihopa! 

Igår gick jag in i vecka 33, eller 32 + 0, om man räknar så.
Det rullar ju verkligen på för fullt nu får man säga, veckorna och dagarna går himla fort tycker jag. Och jag fortsätter att må bra och fortsätter att aktivera mig och kan fortsätta med min träning.

Har ju lite graviditets-appar på mobilen och paddan och är medlem på lite olika graviditetssidor på nätet och får för varje vecka en uppdatering av graviditeten. Och igår kika jag in i mailboxen där jag fått en uppdatering av babycenter.se där det stod "inte undra på att du känner dig jättestor, det är trångt därinne nu". För mig va det lite roligt att läsa just den raden eftersom jag absolut inte känner så. Jag känner mig inte så stor, ännu, och bara igår berättade jag för syrran att när jag tränar och springer känner jag mig förvånansvärt lätt i kroppen. Så jag bara tackar och tar emot att jag känner mig så här.

Sen ska man ju inte sticka under stol med att jag är ganska trött och igår när jag hade en mysdag med min systerdotter och vi promenerade ganska mycket blev jag ganska trött. Men är det inte värre så...?

Har märkt de senaste dagarna med att pysen svänger och vrider på sig därinne. De sparkar jag kunde känna tidigare har på nåt sätt gått över i att han försöker hitta bästa viloläge, vilket givetvis är en egen tolkning. Har ju faktiskt ingen aning vad han har för sig, fast det hade varit roligt att veta, nyfiken som jag är!

Lite rolig avslutning på detta inlägg...
Igår kväll kändes magen ganska så stor så tog en bild av den då men den blev ganska mörk så bestämde mig för att ta en ny, bättre bild, nu på morgonen. Är det bara jag som ser en ganska markant skillnad? Från onsdagskvällen till torsdagmorgonen...? Haha.

Idag är sista dagen för att va med i tävlingen och vinna ett tjusigt babynest från emmiesbabynest.se!
Reglerna är enkla och ni hittar dem under kategorin "Tävling" längst upp på bloggen. 
 
Så tveka inte, va med och tävla och få chansen att vinna ett snyggt nest till din eller en bekants lilla bebis!
 
Lycka till!

Idag blev en himla bra start på onsdagen!
Jag drog mig upp mot gymmet och körde ett pass. Idag blev det löpning och lite styrka. Skulle köpt ett månadskort idag och det stod att gymmet skulle va bemannat från klockan åtta till tolv men när jag kom dit va det pass som va igång och ingen i receptionen. Så jag tänkte att jag kör ett pass ändå, jag skulle ju göra rätt för mig efteråt och prata med nån ansvarig och köpa mig ett månadskort. När jag väl såg en tjej som ställde sig i receptionen gick jag och prata med henne men hon va ju ny och hade ingen aning om hur hon skulle lösa ett månadskort till mig. Så jag erbjöd mig att betala för det passet jag faktiskt körde men hon sa att det inte behövdes. Hon tog mitt namn och nummer och nu hoppas jag att de ringer mig så jag kan få köpa ett kort och börja träna för fullt!

Men passet gick bra tyckte jag. Sist jag körde löpning fick jag ont i ryggen och kunde inte hålla igång lika länge men idag gick det finfint. Härligt att få upp flåset lite och också svettas lite.

Idag har jag verkligen känt mig som Malmös tröttaste tjej. Vaknade supertidigt imorse och kunde inte somna om eftersom några fåglar bestämt sig för att dra igång ett sångpass precis utanför fönstret. Men jag lyckades tillslut somna om och va inte alls pigg när mobilen ringde imorse och det va Richard. Orkade faktiskt inte svara men fick sedan dåligt samvete och ringde upp honom på Skype så vi fick prata lite.

Sen efter det tvinga jag mig upp ur sängen, käka frukost och funderade på vad jag skulle göra av dagen. Tillslut bestämde jag mig för att ta bussen in mot stan och gå och kika lite. Kände mig mer eller mindre som en sengångare när jag gick längs gågatan och in och ut ur de olika affärerna. Kika lite på kläder, i strechiga material- favoriten just nu, och så lite grejer till pysen med såklart. Såg jättesöta små bodies, skjortor och byxor men tänkte jag skulle ha lite is i magen och först kolla på Ullared och deras utbud och hittar jag inte det jag söker där finns ju de små söta kläderna kvar på kedjorna inne i stan.

Blev en tre-timmars tur inne i stan och mot slutet kände jag hur ögonen nästan gick ihop och att jag nästan somnade på bussen. Gillar inte riktigt att va så trött faktiskt. Blir lite stressad över det nästan. Jag har inga tider och passa, inget jobb och ingen stressig vardag så jag förstår inte riktigt var tröttheten kommer ifrån. Jo jag är medveten om att jag är gravid och att det kan göra en trött men då tänker jag på alla andra mammor med bebisar i magen som arbetar in i det sista och kör på. De kan ju inte ta en liten powernapp när de vill och de får ju köra på, så varför orkar inte jag?

Tror att det blir bättre när jag får komma igång med träningen nu här under morgondagen igen. Tänkte köpa mig ett månadskort så jag får komma iväg och köra lite gym och kanske till och med kan gå på några pass. Tror jag får mer energi av det!

Herrejisses, nu rullar veckorna på rätt fort tycker jag.
56 dagar kvar till "due date". Det är mindre än två hela månader, haha! Himla smart uträknat av mig va? 
 
Men ändå känns det på nåt sätt inte jättenära. Visst magen växer men jag har nog inte riktigt fattat det ännu. Om ca två månader är jag mamma. Galet och häftigt på samma gång. Det känns inte så påtagligt förrän andra, runt omkring mig, påpekar det. Fick ett sms av en tjejkompis igår där hon skrev att det skulle bli så mysigt att om mindre än två månader har vi en liten knodd hos oss. Och där satt jag, hos barnmorskan, och läste sms:et och fick världens leende på läpparna och det sjönk in, just då. Man tycker ju att en växande mage och full aktivitet därinne borde räcka för att förstå, men nej inte för mig! Och det är ju faktiskt himla mysigt när folk vill titta och känna på magen, det lider jag inte av. Vissa säger ju att det är jobbigt när folk vill känna och röra och hålla på men för mig är det bara härligt. Det är ju min, eller vår, lilla pys därinne så klart att man redan nu är stolt över honom! Men mysigast är nog ändå när syskonbarnen vill se och känna. Det är ju deras lilla kusin som ligger där och väntar på att få träffa dem! 
❤ 
Glöm inte att tävlingen där ni kan vinna ett snyggt babynest från emmiesbabynest.se är inne på slutspurten!
Nu på onsdag den 24/4 är det sista tävlingsdagen så skynda, tveka inte, och va med att tävla! 
 
Tävlingsinstruktioner får ni om ni klickar på kategorin "Tävling" längst uppe på bloggen! Lycka till!
Idag va det inbokat en träff hos barnmorskan. Och tidig start blev det i och med att jag skulle va där lite i åtta. 
Väl där fick jag dricka ett stort glas med en sockerlösning i som faktiskt inte smaka så himla illa som jag trodde. De frågade mig om jag hade en citron med mig så de kunde smaksätta sockerlösningen med, för att göra den godare antar jag, men det kändes som det faktiskt inte behövdes. Det va ju absolut inte det godaste jag har druckit men det framkalla inga illamående känslor heller.
 
Sen skulle man ju sitta där och vänta i två timmar. Och det va ingen big deal det heller tyckte jag. Jag fick ju komma in och prata med min barnmorska under tiden och hon lyssna på pysens hjärtljud, mätte magen och kolla mitt blodtryck. Allt såg jättebra ut och pysen följer kurvan som han ska. Blodtrycket, när barnmorskan berättade det för mig, lät ganska högt men hon menade på att eftersom det undre värdet va lågt och bra så va det inga konstigheter.
 
Sen efter två timmars väntan stack dem mig i fingret för att kolla lite olika blodvärde och de såg bra ut de med! Så allt som allt gick det ju himla bra nu på morgonen! Skönt att veta. 
Sen i väntan på att jag skulle blev hämtad av pappa blev det en tur inom Espresso House för en scone och cream cheese, himla gott efter en morgon utan frukost!
Från Doha till Köpenhamn och från Köpenhamn till Malmö.
Så har dagens sett ut. Bästa välkomnandet fick man på Hyllie station med när ens syskonbarn och syster springer fram till en på perrongen och välkomnar en med världens bamsekram. Så mysigt att se de igen!
 
Väl hemma hos pappa blev det mycket snack och catching-up med allihopa, vad som hänt, vad som händer och vad som kommer att hända nu framöver. Och så blev det grillat till middag. Gott kött, klyftpotatis, bea, gorgonzola-sås och en stor sallad till, oj oj oj va det satt fint!
 
Ikväll blir det nog sänggång ganska tidigt eftersom ett tidigt barnmorskemöte står på schemat imorgon. Och även om jag inte kan påstå att jag haft en ansträngande dag är jag ändå ganska mör.

Klackar i all ära men i vardagen satsar jag hellre på platta skor och sparar klackarna till lite festligare tillfällen. Visst kan det va skoj att slänga på sig dem nån gång då och då i vardagen med för att piffa till och pigga upp.

Men nu under de sista veckorna i graviditeten lär jag köra mycket på låga skor och ja, såklart, bekväma skor. Har ett par svarta flats från Zara som jag kör himla mycket på. De har ju dock krympt lite den senaste tiden, eller så är det mina fötter som svullnat, haha!

Här är ytterligare exempel från både Zara och H&M som jag gärna skulle strosa runt i!

Kan väl inte kalla det cravings direkt eftersom jag alltid haft en stor svag punkt för choklad. Och eftersom det faktiskt är lördag idag får man ju äta, lite onyttigt, med gott samvete dessutom! Idag föll det på Maltesers. Va så in i bomben sugen på det igår kväll men så fanns det inte nere i vår lilla närbutik och då föll hela fredagsmyset, haha. Nej det gjorde det klart inte. Men är glad att jag fick tag på en stor påse idag i den stora mataffären.

Annars är det packning här nu som står på schemat. Förmiddagen spenderades med att lägga fram alla grejer och sortera så nu efter lunch och kaffe har det bara blivit att packa ner allt i väskan. Och sen tog jag en paus. Stora grejer som kläder och skor och sånt har jag någorlunda koll på och är redan nerpackat men alla smågrejer som böcker, viktiga papper, toalettartiklar och så vidare blir på nåt sätt jobbigare. Därav pausen. Men jag får gå igång igen så att det mesta är färdigt innan kvällen!

Tycker att magen har växt himla mycket bara under den senaste veckan. Kanske är inbillning men den känns verkligen mycket större på bara några dagar. Och aktiviteten, den har ju inte trappats ner bara för det. Har läst att ju mer barnet växer desto mindre utrymme blir det därinne, naturligtvis, och då blir det inte så lätt att hålla igång den aktiviteten som barnet en gång hållt igång.

Men här märks det ingen skillnad i alla fall. Det sparkas och boxas och knuffas en hel del därinne så det måste ju bli en liten idrottare av honom.
Även om jag har känt lillens rörelser ett tag nu blir jag ändå lika glad varje gång det känns av. Det känns liksom på riktigt. Det känns att det faktiskt ligger en liten kille därinne och väntar på att få komma ut.

Så mysigt!


(pysen i v 32 enligt Pampers "Hello baby"-app)

Så här på morgonkvisten gjorde vi vårt första inköp till pysen. Beemoo barnvagn med liggdel, sittdel och en Britax bilbarnstol, känns redan som ett bra köp! Stod att denna vagn skulle passa bra för den aktiva familjen vilket passar rätt bra in på oss.

Så nu har vi en grej vi kan bocka av från vår to-do-list. Kolla igenom en checklista igår som jag fick på mailen och insåg att utav ett trettiotal grejer har vi fixat noll. Ett idag i för sig i och med vagnen men ändå. Kan faktiskt inte påstå att jag är stressad heller. Känns som jag har mycket tid nu när jag inner hem till Sverige att fixa en hel del!

Eftersom veckorna ser lite annorlunda ut här nere räknas torsdag som fredag och ikväll börjar då alltså helgen och vi tar lite fredagsmys!

Ikväll ska vi ut med några vänner och äta på en indisk restaurang. Är nog mitt favoritkök, finns så himla mycket god indisk mat. Oftast blir det ju ungefär samma rätter som jag beställer in. Kyckling i nån gräddig, krämig sås, haha. Är ju lite mesig när det kommer till kryddstark mat så undviker gärna det.

Men det ska bli himla skoj att träffa vänner, äta gott och bara hinna umgås nu innan jag åker hem!

Idag träffades jag och några andra svenska tjejer här i Doha hemma hos en tjej för en förmiddagsfika. Alla hade tagit med sig nåt litet och det blev som en stor buffé av en massa muffins, kakor och bröd. Jag hade själv tagit med mig morotsmuffins som jag baka ihop igår och får nog säga att de blev helt ok. De gick hem hos tjejerna i alla fall.

Så torsdagsförmiddagen blev himla trevlig med gott snack och ett gott tjejgäng. Tråkigt bara att mina dagar här är på slutspurten. Torsdag, fredag och lördag har jag kvar innan jag sätter på på flyget på söndagmorgon och beger mig hem mot Sverige. Med lite blandade känslor faktiskt. Det ska bli så skoj att komma hem och träffa alla igen och hitta på roliga saker samtidigt som det är en hel del här som jag kommer sakna. Våra nyfunna vänner, värmen och framför allt, och det självklart viktigaste, min man.

Både han och jag får klara oss på egen hand till i början av juni. Kommer bli lite tufft. Men bara han hinner hem innan beräknad ankomst av lille pysen så ska det nog gå bra...

Yes.
Idag går jag in i vecka 32, eller 31 + 0 om man räknar så, och det känns som att tiden går himla fort nu. Satt och tänkte på det igår när vi va på ultraljud, att sist jag gjorde ultraljud va i vecka 20. Det va ju 11 veckor sen, var tog tiden vägen?

Jag är nog väldigt lyckligt lottad att jag kan köra på som vanligt under min graviditet. Jag springer, tränar och har inga större krämpor om man bortser från toalettbesöken på natten, restless legs, lite svårare för att sitta ner bekvämt alltför länge...och spänningar i magen då och då. Men detta är enligt mig piss i Mississippi. Herregud, kroppen förändras ju ganska mycket under dessa nio månader så det vore ju konstigt om man inte kände av någonting.

Men att jag har fått slippa illamående, huvudvärk och ryggont, hittills, är jag himla tacksam för. Har börjat tänka att om min graviditet nu varit så här pass smidig betyder det då att jag får en mardröms-förlossning? För att väga upp det hela liksom, haha.

Framtiden kan man ju inte grubbla på alltför mycket nu, man får ta det som det kommer och börjar jag må sämre mot mina sista veckor kommer jag ändå vara tacksam för dessa fina 32. Och angående förlossningen, det är en dag som jag både fruktar och ser fram emot. Den eventuella smärtan och hur kroppen mår och ser ut efteråt är något jag helst inte vill tänka på. Dock kommer det ju vara den finaste dagen i ens liv när man har sitt lilla barn hos sig!

 

Vem säger att det ska vara tråkigt att prova kläder eller hitta kläder under graviditeten?
Härom dagen va jag och kika runt lite i olika affärer här och sprang på en massa fint som fick hänga med in i provrummet. Allt satt kanske inte som en smäck på, men så är det ju alltid. Men en av de grejer jag fastnade för va denna svarta klänning från Mango.

Klassisk snygg och i stretchmaterial, vilket jag har börjat älska nu!
Och med ett snyggt skärp under bröstet blir det extra fint för gravidmagen att kika fram!

Glöm inte att tävlingen där jag lottar ut ett babynest från emmiesbabynest.se pågår för fullt! 
För att vara med och tävla klicka här och följ instruktionerna! Lycka till!

Eftersom jag åker till Sverige nu på söndag va vi tvungna att besöka en läkare här i Doha som kunde intyga att jag mår bra, pysen mår bra och att vi faktiskt får lov att flyga. Är ju just nu i vecka 31 och bolaget jag flyger med, Qatar Airways, måste ha ett läkarintyg efter vecka 28.

Väl där fick vi träffa en läkare som tog blodtryck på mig och som frågade mig lite om min graviditet. Sen fick jag även göra ett ultraljud. Antagligen för att se att allting är ok nu innan flygresan. Och allt såg jättebra ut! Fick återigen se lille pysen och höra hans hjärtslag. Helt fantastiskt. Fick dessutom bilder med oss hem. Bilderna är ganska mörka och man ser ju inte så mycket men ändå, det är alltid skoj att ha som minne!

Så nu är jag fit för att flyga hemåt på söndag och hoppas att flygresan går så smidigt som möjligt. Är inte ett jättestort fan av att flyga då jag blir helt kallsvettig bara det skakar till lite. Men det ska nog gå bra. Förhoppningsvis kan jag sova bort timmarna eller kolla på nån film för att försöka slappna av.

Så här lite på slutspurten är det en del som ska inhandlas och fixas och vi kan ju inte påstå att vi faktiskt inhandlat nåt...än så länge. Har några babykläder som ligger hemma i Sverige som jag fått av syrran plus två presenter från syskonen, mer än så har det inte blivit. Därför sitter Ullareds-trippen himla bra när jag kommer hem. Tänkte att man kanske kunde hitta en hel del grejer där, men vem vet? Antingen hittar man en massa guldkorn eller ingenting, vi får se helt enkelt. Ska i alla fall bli skoj med en liten roadtripp!

En viktig grej däremot blir att köpa en barnvagn. Jag och min man har kikat runt lite på nätet och på jollyroom.se har vi hittat två olika alternativ som kan vara intressanta för oss. Tycker att det hade varit bra med både ligg och sittdel och även en bilbarnstol. Sen är det ju ett plus om man lätt kan packa ihop den i och med att vi reser ganska mycket. Så antagligen kommer vi klicka hem en av dessa två, Crescent eller Beemoo/Britax. Den senaste är ju ganska käck för den aktiva familjen som jag nog får påstå att vi tillhör men en Crescent är ju ändå en Crescent.

Vi får se hur det blir helt enkelt. Är det nån av er därute som har erfarenhet av något utav märkena?

Nu på eftermiddagen när min man ändå åkte iväg på träning passade jag på att ta mig bort och kika på ett köpcentra som ligger i närheten. Där blev det testat en hel del fina grejer och så slutade ju med att jag slog till på en himla snygg klänning. Har nog klänningar så det räcker och blir över nu men våren och sommaren är ju på ingång så då passar det ju kanonbra!

Som man kan se är den ju ganska rymlig och luftig och passar lika bra för en växande mage som utan! Och färgen, det är nog min favorit!

(från Mango)

Måndagen började med tidig uppstigning vilket följdes upp av ett pass på gymmet och sedan blev det en sväng in till stan för att möta upp en vän.

Så nu efter lunch och mat i magen blir det inte många knop gjorda. Satt och kolla igenom mobilen och kikade på gamla bilder, är riktigt dålig på att radera eller lägga över i datan, och hittade ett litet mysigt foto. Det allra första kortet jag faktiskt tog på magen. Detta kan nog ha varit i mitten av december och jag skulle tippa att jag är nånstans i vecka 13 eller 14. Roligt att se och jämföra med nu! Nästan alla bilder jag har på min växande mage är iPhone bilder, vilket är lite synd kanske. Har sagt åt mig själv varje ny vecka att, nej nu måste vi ta lite bilder, men av nån anledning blir det bara inte av. Hade tänkt mig nåt fint fotoalbum där man kan sätta in lite bilder och skriva om vecka för vecka. Men än är det ju inte för sent. Eller så får det bli att framkalla mobilbilderna, kan ju va en viss charm i det med. Det behöver ju inte alltid va så proffsigt, eller hur?

På ultraljudet i januari var det full aktivitet på lille pysen och det verkar inte som att det gått över eller trappats ner, och härligt är väl det? Är så himla mysigt att känna att han verkligen rör på sig därinne. Ibland har jag tänkt att det skulle va häftigt att veta egentligen vad som försigår där inne. Är det mest sparkar eller slag med händerna? Vänder han mycket på sig och snurrar runt? Hur ligger han egentligen därinne och är det behagligt? 
 
Ibland är magen lite "ojämn" när jag sitter eller ligger ner. Man ser tydligt en bula sticka upp längst ner på magen och antingen är det en topp på vänstra sidan eller på den högra sidan, nära höfterna, och väldigt hårt på just toppen. Min egen tokning av detta är, eftersom jag inte har en aning om jag har rätt eller är helt ute och cyklar, att det är pysens huvud som sticker upp och känns en aning hårdare. 
 
Men det här med att känna så pass mycket aktivitet som jag ändå gör är fantastiskt. Men jag tror samtidigt att han många gånger är lite lurig. När jag har en tröja, eller skjorta eller ja enkelt sagt kläder över magen, kan jag känna en massa sparkar men så fort jag lyfter på klädesplagget för att kika så slutar det. Samma sak händer om jag säger till min man att känna eller titta eller om jag tar fram mobilen för att spela in. Då avtar det. Sist jag va hemma ville min syster och mina syskonbarn en kväll känna på magen men vid just det tillfället höll pysen en ganska låg profil. Han kanske blir som sin mamma, vem vet? Han vill ha uppmärksamheten men när han väl får den är det inte lika intressant, haha!
 
Har läst att barnet kan bli lugnare dessa veckor, från vecka 31 och framåt, eftersom utrymmet därinne blir mindre och mindre i takt med att bebisen växer. Men jag hoppas ändå att det kan bli en del aktivitet framöver. Dels är det ju mysigt för min egen del och dels för mina syskonbarn som ständigt frågar om de får känna på magen eller till och med se den. Men det lär de ju göra nu, se den. Sen jag va hemma sist har ju magen växt sig större. Kommer ihåg när jag kom hem sist, i början av mars, då sa min äldsta syster när hon såg mig att hon trodde att magen skulle vara mycket större. Får se vad hon säger denna gången?!
 
 

Söndagsmorgonen började på bästa sätt. Lätt frukost, sen träning, efter det lite mer frukost-påbackning och snart ska vi bege oss ut för lite lunch.

Träningen idag gick himla bra. Har varit "ledig" nu några dagar så att gå på det igen kändes kanon! Och magen den hänger på. Känner inte, för tillfället, att det blir jobbigt när jag springer eller när jag kör andra övningar. Det jag lägger ganska mycket fokus på är stretchingen. Stelhet är ju inte så skoj. Fundera på när jag kommer hem att jag ska gå på lite yogapass och pilatespass så jag får sträcka ut mina leder ännu mer.

Har ni förresten andra tips på bra pass eller träningar?

 

Idag har det minst sagt varit varmt här i Doha. Temperaturen visade 40 grader så då svängde vi inom IKEA och köpte oss varsin mjukglass.

Vet inte om det är värmen här, om det är att jag inte rört mig tillräckligt de senaste dagarna eller pga vätskebrist men igår när vi va bortbjudna på middag märke jag mot slutet av kvällen att det spände som tusan i mina vader. När jag försökte massera de lite lätt kände jag hur uppsvällda och spända de va. Verkligen stenhårda. Och nu här idag har jag känt spänningarna med. Vet att man kan få kramper till och från i vaderna men jag känner mer att de spänner, dunkar och svullnar upp.

Har ju tidigare i veckan sprungit ganska mycket och varit noga med att stretcha ut vaderna men igår och idag har det inte blivit något löppass och ingen stretching, kanske det som spökar? Eller så får jag bara fylla på vätskedepåerna...?!

Annars idag har det varit en riktig segdag. Förutom våra små ärenden i förmiddags har man inte gjort så mycket nytta. Allmänt trött och lite nere så nu ska jag försöka rycka upp mig genom att kolla på lite roliga stand-up-klipp på youtube. Brukar pigga upp!

 
Igår tog vi en tur mot andra sidan kusten och till beachen! Himla mysig strand där och vattnet är så härligt klarblått. Så det blev nån timme där i solen och i det svalkande havet. Innan har jag kunnat ligga i solen ganska länge men nu är det inte lika intressant längre. Nu är det jag som putar på min man och frågar om vi ska gå ner och ta ett dopp och svalka oss och om vi ska börja tänka på att dra oss hemåt. Innan har det alltid varit han som varit den rastlösa, nu är vi mer eller mindre på samma plan, haha!
 
Och efter några timmar på stranden åkte vi hem, svida om och åkte iväg till några vänner på årets första grillning. Och himla gott va det! Kött, räkor, fisk, halloumi och goda såser till. Ser fram emot flera såna kvällar när jag kommer hem till ett, förhoppningsvis vårigt Sverige!
 
 
De senaste dagarna har det på nåt sätt blivit roligare att äta frukost, haha!
Hoppas ni får en härlig fredag allihopa!
 
 
 
Redan tidigt i graviditeten hade jag bestämt mig för att jag ville veta om det låg en lite pojke eller en liten flicka inne i magen. Varför? Har faktiskt inget jättebra svar på det om jag ska vara ärlig. Diskuterade detta med en tjejkompis och hon frågade om det verkligen spela nån roll och självklart gör det ju inte det men ändå ville jag veta. Kanske för att jag är så fruktansvärt nyfiken som person och kanske för att vi haft och fortfarande har ett litet internt skämt i släkten, ett skämt mer eller mindre riktat till min svåger (som tillsammans med min äldsta syster har tre barn varav två är tjejer) att män gör män. Vet inte rikigt var det kommit ifrån, men det har blivit en liten skämtgrej i familjen. 
 
Min man ville till en början inte veta könet så då blev det ju ett litet dilemma. Men han ändrade sig när dagarna för ultraljudet i vecka 20 närmade sig. Helt utan påverkan från mig faktiskt. Och så va vi där, på KK i mitten av januari och gjorde ultraljud. Jag hade gjort ett tidigare när vi bodde i Spanien, då i vecka 12, men då kunde tyvärr min man inte vara med och ärligt talat så såg man ju inte så mycket heller vid det tillfället. Men där i januari kunde vi båda två se vårt lilla barn som det va en himla aktivitet på. Läkaren där berättade att allt såg jättebra ut och visade oss vårt barn från olika vinklar och zooma in lite här och där. Och vilken magisk känsla att se sitt barn så för (nästan) första gången. Ganska overkligt måste jag säga och helt underbart! Kom en eller två tårar i ögonen när jag låg där på britsen.
 
Efter att vi fått veta att allt såg bra och fint ut ställde vi frågan. Va det en pojke eller flicka? Och hon berättade för oss att det va en liten pojke. Helt fantastisk känsla. Jag trodde faktiskt lite mer på en tjej, varför vet jag inte. Men så visade sig att jag bär på en liten pojke.
 
Att ta reda på eller att inte ta reda på är ju ett individuellt val eller ett val man gör tillsammans med sin partner. Det spelar ju ingen roll för barnet kommer man älska över allt annat varesig det är en flicka eller pojke. Men för min egen del känns det bra att veta. Sedan januari har vi knåpat lite på pojknamn men inte varit så överrens, men jag måste säga att min mans förslag som jag inte riktigt gillade i början har växt på mig ju mer jag tänker på det. Annars kanske det är så som många säger att när man har sitt lilla barn där i famnen så vet man bara!
 
(Glöm inte att va med i tävlingen här på bloggen där du kan vinna ett babynest värt 500:-.
Direktlänk till inlägget och tävlingen hittar du här)
 
Igår gick jag in i vecka 31, eller 30+1 om man hellre räknar så. Och nu tycker jag att det börjar kännas av mer och mer att man är gravid. Magen blir större och det blir lite svårare att göra vissa grejer som varit ganska naturliga innan. Som att böja sig ner och knyta skorna. Kan ju inte påstå att det blivit jättejobbigt men det känns...Även att sitta, och att sitta med ena benet över det andra, längre stunder känns av. Jag har ganska dålig hållning och har alltid haft det så jag har en tendens att huka mig framåt lite vilket bidrar till att magen trycks ihop på nåt sätt. Så det blir att byta sittställning ganska ofta för att kunna "sträcka ut" och vila magen.
 
Och så är det ju tröttheten. Efter att ha tränat blir man ju ganska skönt trött och efter lunch brukar jag nästan alltid klämma in en siesta. Är så härligt att få vila en halvtimme eller två.
Andra "krämpor" har jag faktiskt inte och jag är så glad och tacksam för att mina 31 veckor har varit så smidiga som de faktiskt har varit. Även om trötthet och spänningar i magen känns av är det ju fullt hanterbart, haha!
 
Och så är det idag exakt 10 dagar tills jag ska flyga tillbaka till Sverige. Åker hem den 21.a och har en träff hos barnmorskan den 22.a. Glukoskollen. Skulle egentligen haft den i början på april men i och med att läget är som det är sköt vi på den. Sist jag va hemma och träffa barnmorskan boka hon i mig på en föräldrarträff vilket ska bli skoj att gå på. Det blir ju bara jag själv eftersom min man måste stanna kvar här i Qatar ett tag till men det ska bli skoj att träffa andra mammor, och pappor, och höra vad de har att säga. Sen tänkte jag boka in mig på en föreläsning för blivande föräldrar som hålls på KK i Malmö. Det ser jag fram emot. 
 
     
 
När min mage började växa och en del av mina "vanliga" kläder, framförallt byxor, började spänna, visste jag inte riktigt hur jag skulle klä mig. Till detta hör också att vi tidigare bott i Spanien, flyttade därifrån innan jul och hade packat ner alla våra vår och sommarkläder i flyttlådor och lämnat hos en kompis där nere. Så åkte vi hem till ett kallt december/januari Sverige och hade i princip "bara" våra höst och vinterkläder med oss. Och i slutet av januari blev det klart att min man skulle börja spela för ett lag här i Qatar, så då blev det ner till värmen. Utan många klädesplagg som stämde.
 
Så vad gör man? Man går på lite klädesjakt! Så i början här nere blev det shoppat en hel del, såsom shorts, klänningar och svala toppar. Men även om Qatar är ett ganska liberalt land finns det ju ändå vissa klädeskoder även här. Så jag va i stort behov av svala, tunna, snygga kläder och ja, lägg därtill kläder för en växande mage. Kändes ganska omöjligt att hitta. Men så tänkte jag om lite. Det behöver ju faktiskt inte vara mammakläder. Det kan ju va vanliga, fast kanske lite större eller med stretch som kan fungera över magen. 
 
Som sagt, jag har nästan inga "typiska" mammakläder. Ett par chinos från H&M norpa jag åt mig när jag va hemma i början på mars. Annars har jag kört på tex stretchtoppar, byxor med resår i midjan (de mönstrade på bilden nedan från H&M kan jag varmt rekommendera eftersom de både har resår upptill OCH har lite stretch i sig, jättesköna) skjortor (som jag antingen har köpt i en storlek som passa mig innan graviditeten och kommer passa efteråt eller i en liten större storlek så man har att växa i) och så kan man ju statsa på boyfriend-jeans-stilen. Antingen funkar de att knäppa under magen eller så kan man ju fuska lite med ett band som håller dem uppe!
 
Tycker faktiskt att vår/sommarmodet som kommit nu 2013 har mycket anpassat för den gravida kvinnan och är helt vanliga, snygga, kläder!
Ta chansen och vinn ett snyggt babynest!
I samarbete med emmiesbabynest.se tänkte jag denna onsdag dra igång en tävling här på bloggen. Ni har nu chans att vinna ett snyggt och välsytt babynest värt 500 kr. 
I ett babynest trivs och sover er baby väldigt gott. Det blir tryggt, mjukt och ombonat precis som det va i mammas mage under graviditeten. Det finns egentligen inga begränsningar för hur man kan använda sitt babynest; på soffan, i spjälsängen/barnsängen som dagbädd eller kvällsbädd. Den är perfekt att ta med sig så er baby känner sig som hemma även då ni är borta!
 
Allt ni behöver göra för att vara med och tävla och vinna ert eget babynest är:
1. Dela detta inlägg på er Facebook-sida eller på er blogg 
(klistar in denna länken på er sida: http://junimama.blogg.se/2013/april/tavling.html)
2. Gå in på emmiesbabynest.se och gilla på Facebook-like-knappen på sidan om babynesten
3. Skriv ert namn, mailadress alternativt blogg i kommentarsfältet till detta inlägg
 
Tävlingen pågår mellan den 10/4 och den 24/4. 
Vi kommer slumpmässigt välja ut någon som vinner detta fina pris som kommer att vara ett orginal babynest i valfritt tyg, olika tygvarianter finns att välja på emmiesbabynest.se under fliken Mina tyger, till ett värde av 500 kr. Frakt ingår!
Vinnaren måste kunna visa att delning på Facebook alt. blogg har gjorts.
 
Fler bilder hittar ni på emmiesbabynest.se
 
Under morgondagen tänkte jag, i samarbete med emmiesbabynest.se, dra igång en tävling där ni därute kan vinna ett snyggt och välsytt babynest!
 
Mer information om tävlingen kommer komma upp på bloggen under morgondagen så passa på att kika in här då och ta chansen att vinna ett babynest värde 500 kr!
 

Efter morgonens träning vilket blev löpning, gym för armar, ben och rumpa åkte vi iväg till ett poolområde här i närheten. Himla härligt att få bada och sola lite men skönast va det nog att svalka sig i poolen.

Så nu är jag ganska mör. Som jag skrivit innan blir jag ganska fort trött av värmen. Innan hade jag mer än gärna kunnat lega där hela dagen men nu fick ett par timmar räcka. Det kändes lagom!

Börjar tisdagen med en tur ner mot gymmet!
 
Jag skulle ju berätta lite om hur vi berättade vår härliga nyhet om att vi ska bli föräldrar för våra nära och kära. I alla fall där vi berättade blev det en rätt rolig grej utav det...
 
Som sagt så gjorde jag testet den 15.e oktober 2012 och då bestämde både jag och min man oss för att vänta lite och hålla på det fram till vecka 12. Man vet ju aldrig vad som kan hända. När jag hade streckat va jag "bara" mellan 5.e och 6.e veckan så det va ju ganska tidigt vi fick reda på det. Viket skulle betyda att vi va tvungna att hålla på den roliga nyheten i 6 hela veckor till. Herregud hur skulle det gå?
 
För min mamma och pappa
Men det gick, vi lyckades hålla tyst om det fast vi bara ville skrika ut det!
Men så lagom till farsdag, viket förra året föll på den 11.e november, va mina föräldrar och hälsade på oss nere i Zaragoza. De kom på lördagkvällen och jag hämtade upp dem på tågstationen, vi lämnade av väskorna i vår lägenhet och sen stack vi in till stan för att jag skulle jobba ett pass på Zara några timmar och de fick gå lite sight-seeing medan jag körde mitt pass. Efter jobb möttes vi upp och knalla bort till en italiensk restaurang och åt gott. Jag sa att jag hoppade vinet och körde på cola eftersom det varit ett ganska intensivt jobbpass och jag hade lite ont i huvudet. Och varken mamma eller pappa tänkte mer på det. Min man va heller inte med på middagen eftersom han denna kväll inte befann sig i Zaragoza. Vilket också gjorde att vi ville hålla på det. Vi ville ju berätta tillsammans. Så kom söndagen och farsdag. Jag hade dukat upp till mysfrukost i och med dagen och som en liten farsdagspresent till pappa fick han en Aragon-handbollströja (som min man fixat till honom i och med att min man spelade handboll med Aragon vid det tillfället) och så fick pappa även ett vitt kuvert. Precis när han skulle öppna kuvertet sa jag att han skulle vänta, och jag gav ett vitt kuvert till mamma också. Både två blev ganska paffa och öppnade sina kuvert och i dem hade jag skrivit att de skulle bli morfar och mormor. Det tog nog ett litet tag innan de riktigt förstod vad de hade läst men sen kom glädjetjuten och de blev så himla glada. Så där satt vi, alla med världens största leende på läpparna och pratade om den glada nyheten. De var de första som fick reda på det och vi sa till dem att inte berätta det vidare för någon. Vi skulle själva berätta för mina syskon, faster och farmor.
 
För svärföräldrarna
Efter vi berättat för mina föräldrar ville vi ju såklart även berätta för mina svärföräldrar. Så min man ringde upp dem efter söndagsfrukosten och fick prata med sin pappa. Det första blev ju att gratulera på farsdag och sedan pratade de om lite vardagsgrejer och om allt möjligt. Sen sa min man att han hade något annat att berätta och frågade om hans mamma också va hemma. Hon va dessvärre uppe i Stockholm med några vänninor och skulle inte komma hem förrän på eftermiddagen/kvällen. Men vi bestämde oss för att berätta för svärfar direkt. Så min man sa att hans pappa skulle bli farfar och glädjen blev väldigt stor på andra sidan luren. Svärfar blev jätteglad och ville hålla på nyheten och berätta för sin fru sen när hon kom hem på kvällen. Och så blev det. Han berättade det för henne över middagen där på söndagen och hon blev ju också hur glad som helst och ringde upp oss för att gratulera. De ville även veta om de eller vi skulle berätta för min mans syster, men nej, det ville vi själva göra senare i veckan.
 
För storasyster och syskonbarn
Den 20.de november va det min äldsta systerdotters födelsedag och när mamma och pappa va nere och hälsade på oss hade vi skickat med dem en present som de skulle ge till min systerdotter med ett tillhörande vitt kuvert (känns det igen?) Eftersom vår tradition på födelsedagar i familjen är att sjunga och ge presenter tidigt på morgonen va det ju även så min syster fira min systerdotter där på morgonen den 20.de. Så för min del ringde mobilen halv sju på morgonen och jag visste ju direkt vad det gällde. När jag svarade hörde jag bara en massa skrik i luren och alla tjoa och tjimma och va superglada. På morgonen hade alltså min systerdotter öpppnat sin present och kuvertet och i det stod det nåt i stil med:
"Grattis på födelsedagen Mikaela! Hoppas du får en rikitgt härlig dag. En present får du av oss nu idag men den andra får du vänta på tills juni nästa år, för då ska du få en liten kusin!" 
Glädjen va ju enorm på andra sidan luren medan jag va lite yrvaken, haha. Vi berättade att jag då va i 10.de veckan och att vi hittills bara berättat för föräldrarna så även de fick hålla tyst lite till.
 
För mellansyster
I och med att jag inte ville göra skillnad på mina syskon styrde jag upp en skypedejt med min mellansyster den 20.de november. Vi började först prata väldigt allmänt om hur vi båda mådde osv. och jag berättade att jag mått lite dåligt dagarna innan, haft lite migrän och så, och direkt skojade min syster och sa:
"Haha, preggo"
Jag fatta inte vad hon menade och hade faktiskt aldrig hört ordet preggo innan så förstod inte riktigt vad hon menade. Men efter att hon förklarat viftade jag bara bort det och skrattade och sa nää...Kände att det blev ett konstigt tillfälle att berätta det på, så jag höll lite till på det. Och vi fortsatte att prata om våra vardagliga grejer och till slut tänkte jag att, jag måste ju berätta nu. Då va även min systerson framför datan och vi satt och pratade alla tre. Jag sa att jag hade en grej att berätta för honom, en hemlis, och att han va tvungen att lyssna noga. Han satt helt tyst framför datan och kameran och jag berättade att han skulle få en liten kusin. Då reagerade syrran, haha. Med många "va" och "är det sant?". Och så kom glädjen och faktiskt några glädjetårar. Och hon undrade ju varför jag höll på det så länge, ja det kan man ju fråga sig...haha.
 
För faster och farbror
Den 22.a, på min fasters födelsedag, kom faster och farbror och hälsade på i Zaragoza. De kom på förmiddagen/eftermiddagen och vi hämtade upp dem på tågstationen och åkte tillbaka till lägenheten. Jag skulle jobba några timmar på kvällen och min man åkte iväg på träning så vi bestämde att vi skulle berätta för dem på kvällen när vi skulle ut och äta middag. Och så kom kvällen. Vi var återigen på den italienska restaurangen och åt gott och hade det mysigt. Alla runt bordet beställde in alkoholhaltiga drycker utom jag vilket jag trodde någon skulle reagera på men ingen reagerade. Jag och min man tittade på varandra och försökte känna av när och hur vi skulle berätta det men läget kom liksom aldrig. Till slut kom vi in på en diskussion om barn och hur olika man uppfostrar sina barn. Min farbror har själv en son som har barn och de uppfostrar på ett sätt och mina syskon uppfostrar deras barn på ett sätt. Inte sagt att ett utav det är det bästa eller sämsta. Så då la jag fram snyggt och smidigt att den dagen vi får barn så hoppas jag att båda jag och min man är synkade i uppfostran och att vi är överrens i de flesta fall. Då frågar min farbror lite skämtsamt:
"Jaha, och vilken månad är du i...?" varpå jag svarar:
"I 11.e veckan!"
Och min faster som sitter brevid mig tittar på mig med världens roligaste min, glömmer den aldrig. Hon såg ut som en fågelholk med öppen mun och allmänt chockad i ansiktet. Och så smög det fram några tårar i ögonen med. De blev ju självklart superglada och även om det blev en chockad stämning till en början blev det glatt tjoande och tjimmande efteråt. 
 
För farmor
Dagen efter vi berättat för faster och farbror va jag tvungen att även ringa farmor och berätta om nyheten. Så jag ringde upp och pratade om lite allt möjligt i början och sedan sa jag till henne att hon skulle bli gammelfarmor. Det blev helt tyst i andra sidan av luren och jag frågade henne om hon hört och om hon förstått vad jag hade sagt. Jag sa än en gång att hon skule bli gammelfarmor och förklarade för henne att jag va gravid och vi väntade barn. Hon blev självklart glad och svarade att hon förstod vad jag menade men att hon samtidigt redan visste det. Hur kunde hon göra det? Pappa hade givetvis skvallrat. Men farmor tyckte det va jätteroligt och blev väldigt glad för vår skull. 
Efter vårt samtal berättade jag för min faster att pappa skvallrat om nyheten och vi skrattade och tänkte, typsikt honom. Så jag skickade iväg ett sms till honom under dagen och skrev att jag pratat med farmor och berättade den roliga nyheten men att hon redan visste. Så himla konstigt, hur kan det komma sig? Fick inget svar från pappa på ett tag men under kvällen kom det ett där det stod att han hade varit och besökt henne några dagar tidigare och att hon varit lite nere och därför hade han velat pigga upp henne med denna nyhet. När jag då frågade min pappa på vilket sätt hon va nere, svarade han bara:
"Du vet, på grund av väder och vind"
Okej så han ahde alltså berättat för farmor, fast vi sa några veckor tidigare att de absolut inte skulle berätta, för att det va dåligt väder ute? Haha. Men det är pappa i ett nötskal, kom både jag och faster fram till. Han är en riktig skvallrare!
 
För vänner
Vi väntade lite med att berätta för våra vänner. Först sa vi tills vecka 12 men sen sköt vi på det mer för att jag hade några träffar inplanerade med läkare nere i Zaragoza och jag ville vänta till de va gjorda. Vi väntade i alla fall till efter vecka 12. Tror att vi berättade antingen den 2.a advent eller så va det den tredje advent vi ringde runt till våra vänner. Och alla blev givetvis jätteglada för vår skull.
 
Så då va den goda nyheten ute! Blir lite roliga minnen om hur hela berättelse-grejen blev av...
 
 
 
 
Har sett nu de senaste dagarna att jag fått lite kommentarer från er som hittat hit till bloggen. Tack så mycket och va roligt att ni kikar in. Vet inte om det är för att jag länkat på gravidbloggar.se som ni hittat hit, ni kan väl berätta!? Och berätta gärna om ni själva är gravida, försöker, redan är förälder eller om ni har en egen blogg! 
 
Alltid skoj att se att man har fått kommentarer och att se att här är en del besökare här inne. Tusen tack för det!
 
Idag började jag veckan med en ordentligt sovmorgon. Egentligen brukar man väl va taggad på en ny vecka och nya tag vilket sporrar en ännu mer att kila till gymmet. Men nä, imorse orka jag inte riktigt. Får se om det blir en eftermiddagsträning eller om jag ägnar mig åt andra saker.
 
Efter sovmorgonen tog vi oss in mot souqen, dels för lunch och dels för att jag skulle hämta upp mina färdiga klänningar som jag beställde förra veckan. Förra veckan va jag på tygjakt och hittade tunna, stretchiga tyger i härliga färger som jag ville få uppsytt till enkla klänningar. Har tyckt att det varit svårt att hitta snygga klänningar här och just nu när man är gravid med med växnade mage. Har jag väl hittat några snygga tycker jag att de är alldeles för dyra så då tänkte jag att man kunde testa att fixa till nåt själv. Så så blev det.
 
Och resultatet blev jag väldigt nöjd med! 
Imorse blev det träning igen nere på gymmet och idag blev det joggat 5 km. 
Förstår inte riktigt hur jag kan känna mig så lätt i kroppen som jag faktiskt gör, kanske inte ska säga för mycket för om nån vecka kanske jag inte är lika rörlig, haha. Men det känns i alla fall himla bra. Jag måste ju erkänna att tempot på löpbandet är ju inte nåt att skryta med men jag tar mig fram i alla fall.
 
Efter träning blev det en god pastalunch på Vapiano och satt riktigt fint efter ett jobbigt träningspass.
Man får ju njuta så länge det varar och passa på att röra på sig medans man kan. Har läst att det är bra för den gravida kroppen att röra på sig minst 30 minuter om dagen och håller man igång med sin träning kan det underlätta själva förlossningen med, vilket ju är kanon. Måste ju erkänna att det är en dag som jag både ser fram emot och som jag fruktar lite. Självklart längtar jag/vi till den dag vi får se vår lilla bebis och får honom i vår famn men allting som leder upp till just den stunden är jag lite skraj för. 
 
Ibland vill jag inte tänka på det och stressa upp mig för något som inte kommer ske förrän om 2 månader, samtidigt som jag vill veta vad som ska hända för att kunna förbereda mig. Men samtidigt, kvinnor har fött barn i tusentals år, på sjukus, ute i bushen, med smärtlindring, utan smärtlindring och det har väl gått bra eller hur? Så varför skulle det inte gå bra för just mig?
 
Sista jag va hemma, i mars, och va hos barnmorskan fick jag lite info om lite allt möjligt som stundar och då bland annat om hur man vill att förlossningen ska gå till. Vill man ha smärtlindring? Hur vill man förlösa? Vilka ställningar vill man prova? Och så vidare. Hur mycket ska man egentligen förbereda tänker jag då. Det enda jag vet i nuläget är att jag vill ha all den smärtlindring jag kan få, typ. När det sen kommer till ställningar kan man inte bara testa i stunden vad som passar? Eller är jag helt fel på det? Ska det mesta planeras in i minsta detalj eller finns det utrymme för improvisation? 
 
Just nu känns den dagen ganska långt borta, fast det egentligen inte är så långt kvar. Dessa 30 veckor har ju gått himla fort så jag tror nog att det bara säger "puff" och så kommer dagen då jag måste berätta för Richard att "du, nu är det nog dags". När jag väl kommer hem till Sverige nu i slutet av april har jag och kommer jag planera in så mycket som möjligt för att få dagarna att gå och för att samtidigt inte ha så mycket tid över för att grubbla eller tänka på just "due date". Det blir som det blir. Det man kan styra över får man väl göra och det andra får bara komma helt enkelt. 
Ska bli otrolitg spännande i vilket fall som helst!
bild lånad härifrån
  
 

På många gravidsidor på nätet står det vad som händer efter man plussat. Vissa graviditetstester kanske visar ett plus om man är gravid men den stickan, eller de stickorna, jag använde mig utav visade två streck istället.

Så tänkte berätta lite kort om då jag strecka.
Det va måndagen den 15.e oktober och den hösten bodde vi i Zaragoza. Min mens, som egentligen skulle kommit på fredagen och som nästan alltid har varit regelbunden och kommit på ungefär samma datum varje månad, uteblev fredag, lördag, söndag och måndag. Så på måndagen efter jag hade varit och tränat köpte jag mig ett graviditetstest, mest för att kunna utesluta att jag va gravid. Jag tänkte faktiskt nog aldrig tanken att jag faktiskt skulle va gravid utan köpte testet mer för att utesluta tanken. När jag kom tillbaka till lägenheten va Richard hemma och jag kände att jag ville vänta med att göra testet tills han åkte på träning sen på eftermiddagen. Dels för egen del, visste inte riktigt hur jag själv skulle reagera om det nu visade sig att testet va positivt och dels för Richards skull. Att han inte skulle bygga upp nån slags falsk förväntning eller förhoppning om att jag kanske va gravid för att sedan mer eller mindre krossa den förhoppningen. Så jag väntade till Richard åkte iväg på träning och sen plockade jag fram testet. Stod på förpackningen och de hade sagt på Apoteket att det va bättre att göra testet på morgonen då det skulle ge ett säkrare resultat. Men det kunde jag inte vänta på, jag ville ju veta det där på måndagskvällen. Väntade ytterligare en stund efter att Richard åkt iväg eftersom jag under dagen och de senaste timmarna hällt i mig ganska mycket vatten och tänkte att testet kanske inte ger rätt utslag med så mycket vatten utblandat i kroppen. Men så när kvällen närmade sig gjorde jag äntligen testet. Efter att ha kissat på den pinnen och i väntan på resultatet tänkte jag, om jag minns rätt, att jag har nog köpt detta test lite för tidigt, mensen kommer säkert vilken dag som helst! Och sekunderna gick. Och helt plötsligt dök det upp två streck på pinnen. Två streck! Vilket då betydde att det faktiskt va positivt.
Då började hjärtat klappa lite extra. Men jaha, vad händer nu? Är det verkligen sant? Hur tillförlitliga är egentligen de testen? Ska jag kanske iväg och köpa ett till bara för att vara på säkra sidan? Medan jag tänkte alla dessa tankar i huvudet hade jag ett stort leende på läpparna. Fast jag inte trodde att testet skulle visa två streck blev jag ju självklart himla glad mitt i förvirringen. Kommer ihåg att jag gick i lägenheten för mig själv och sa högt: "Okej, okej" säkert tio gånger om innan jag gick ut genom dörren och ner till spårvagnshållplatsen för att ta mig bort till närmsta apotek.

Det närmsta låg bara tre hållplatser bort och på väg mot det tänkte jag fortfarande i huvudet, "okej, okej". Så jag köpte ytterligare ett test och kvinnan där sa likadant som de sagt till mig innan på dagen, på det andra Apoteket. Det är bättre att ta det på morgonen för ett mer tillförlitligt resultat. Ja eller hur? Eller hur skulle jag, Ida, världens mest nyfikna person kunna vänta till morgondagen. Nähä du, jag gör testet direkt jag kommer hem. På vägen hem ringer Richard mig och berättar att han är på väg hem och frågar vad jag gör. Jag säger att jag är ute och tar en kvällspromenad och berättar ingenting om att jag gjort ett graviditetstest några timmar innan och inte heller att jag precis köpt mig ett till. Han föreslår att vi möts upp i mataffären eftersom både kyl och frys är i stort behov av påfyllning. Så visst vi möts upp i mataffären och jag lyckas hålla ett pokerface, hur nu det gick till, och vi kommer tillbaka hem till lägenheten och lastar in grejerna i kylen och pratar om vad vi ska äta till middag. Mat eller middag var inte prio ett i mitt huvud just då och till slut kom vi fram till att vi skulle ta nåt lätt och gott och denna måndagskväll blev det korv med bröd helt enkelt.

Medan Richard fixade med det i köket drog jag mig in mot toaletten med de senaste inhandlade på Apoteket och gjorde mitt andra test. Och sekunderna gick. Sakta. Även detta test visade två streck, alltså positivt. Men då va det ju så. Jag va gravid. Även efter detta test fick jag ett stort leende på läpparna. Men nu va ju bara frågan ur jag skulle berätta det för Richard. Så här i efterhand hade det ju varit världens enklaste grej att berätta, antingen att visa honom testet eller att bara säga rakt ut att han ska bli pappa. Men nej så smidig är inte jag, jag drog på det istället för att hitta de allra bästa orden och det allra bäst tillfället. Så väl ute på balkongen med korvarna som denna kvällen va vår middag satt jag och va nervös och halvsvettig för att berätta. Jag sa till slut att jag hade något att berätta men att jag inte riktigt visste hur jag skulle lägga fram det och började vrida på mig. Richard frågade varför jag va så hemlig och lurig och till slut berättade jag att min mens inte kommit på några dagar och att jag köpt och gjort ett graviditetstest. Efter att det första visat sig positivt åkte jag iväg för att handla ytterligare ett test för att va på säkra sidan och även det hade visat sig vara positivt. Så att...redan då såg jag på Richard att budskapet gått fram och han satt där mittemot med ett stort leende på läpparna och nog lite tagen. Och så reste han sig upp och kom över till mig och gav mig en stor kram. Då bultade hjärtat på ganska bra. För mig va det väldigt nervöst att berätta. Varför vet jag inte, jag visste ju att Richard skulle bli jätteglad, men ändå va jag nervös och darra lite på rösten.

Så där satt vi, två blivande föräldrar. Så häftigt och galet på samma gång. Vi bestämde då att inte berätta för någon förrän vi pratat med en läkare och även vänta tills 10.de veckan eller mer. Och oj så svårt. Att inte kunna berätta för syrrorna eller mamma och pappa när man pratade med dem över telefon eller Skype och de frågade om det hänt något nytt det senaste. Det bara bubbla inom en och helst ville man ju berätta för alla på en gång men vi bestämde oss för att vänta.

Hur vi berättade blev en ganska rolig grej, i nästan alla fall, men det får bli ett annat inlägg!

Lördagen startade med ett härligt gympass nere på gymmet. Idag blev det bland annat löpning som gick himla bra! I början va det ganska tufft och den första kilometern kändes riktigt jobbig och dryg. Men allteftersom jag fortsatte och började komma igång gick det väldans bra. Kändes nästan som att jag fick nån extra kraft där på slutet och sprang lite som på moln, haha.

Fredagskvällen bjöd ju på mycket götta i form av chips och choklad, vilket inte är så jättebra varken för mig eller lilla pysen men man är inte mer än mänsklig. Tänk att gå nio månader och äta sunt, träna och inte ens röra en bit choklad eller annat gott. Det hade aldrig funkat, inte för mig i alla fall!

Men äter man sunt i veckorna och tränar och håller det onyttiga till helgerna får man en bra mix på det hela. Ibland kan det ju slinka ner nån glass eller nåt litet choklad i veckan med men som sagt man är inte mer än människa!

Igår när vi va iväg på fredagsbrunch fick man verkligen uppleva känslan av hur roligt eller mindre roligt det kan vara att sitta tillsammans med ett sällskap där allihopa dricker drinkar och är på g. Lider inte av att jag just nu inte kan dricka alkohol och har nog aldrig gjort det genom hela graviditeten men igår kändes det av. Inte avsaknaden av att dricka vin eller en drink men av att inte riktigt orka med att lyssna på allt som sas och skratta åt saker som dels inte va roliga och dels va så interna att jag inte förstod varför alla andra skrattade. Har aldrig heller haft problem med att vara i ett sällskap där andra dricker och jag själv inte gör det men när nivån blir ganska låg och skämten inte riktigt är skämt och man skrattar, eller nja drar på smilbanden, bara för att inte verka som en surpuppa så blir det lite halvtrist.

Annars va ju brunchen himla trevlig och alla där va också väldigt trevliga och sociala och snackiga. Sen att det blev lite utdraget på slutet är ju som det är. Nivån kanske inte va den högsta samtidigt som jag kände mig trött och bara ville hem. Det blir så ibland. Men det enda man kan höra är ju att låta partygänget fortsätta på deras linje och man själv får göra det man helst vill. Och igår va det att åka hem, sätta sig framför en go film och mys med mannen och godis!

Gillar verkligen Asos mammaavdelning! Finns väldigt mycket fint där, alltifrån byxor och toppar till snygga klänningar och jackor.
Kanske blir en beställning lagom till jag åker hem?!

Torsdagen började med ett träningspass nere i gymmet. Idag blev det löpning, 4 km, och efter det lite träning för armarna, låren och rumpan. I och med att tisdagens träning inte gick så bra som jag hade hoppats på va det skönt att jag orka de 4 km på bandet. Men det är ju så, vissa dagar går det bättre och andra dagar går det sämre. Börjar ju känna av att magen växer och växer så det kanske inte är så konstigt att man inte är lika snabb och smidig längre, haha.

Annars idag är det en himla bra dag, som vanligt. Är så glad att jag kan fortsätta med min träning och när löpningen blir för jobbig och magen blir för stor ska jag istället satsa på morgon powerwalks.

Ställer in siktet mer och mer på hemresan till Sverige nu. Knappt tre veckor har jag kvar här i Doha och fast jag gillar solen och värmen ska det bli skönt att komma hem. Finns så mycket jag vill göra och hinna med innan bebisen kommer, självklart blir man ju inte immobil med ett barn men vill passa på att göra vissa saker innan BF.
Som att umgås riktigt mycket med mina syskonbarn. Hitta på roliga saker med dem, åka iväg nånstans, ha mysiga söndagsfrukostarmed dem, baka, mysa och bara va. Försöker lägga upp mina veckor och helger nu när jag kommer hem för att hinna med så mycket som möjligt. En helg vill jag kika uppe i Ullared om de har lite roliga saker, både babygrejer och kanske grejer till mig, haha. Jag vill hälsa på faster och farbror i Halmstad, vänner och familj i Göteborg, fira mamma riktigt ordentligt på hennes födelsedag och ha en tjejdag på stan med syskonen och kanske även mamma.

Utöver detta vill jag ju som sagt hålla igång min träning, så jag tänker powerwalks/löpning varvat med pass i form av yoga eller pilates. Och så vill jag ju förbereda inför vårt barn i form av att fylla kyl och frys med storkok och goda rätter så man slipper tänka på matfrågan den första tiden. Jag vill även baka goda bröd och kakor och bullar så man har något hemma att bjuda på om man får gäster.

Får se om tiden räcker till bara, haha. Från den 22.a april till den 18.e juni (beräknat förlossningsdatum). Det ska väl kunna funka?!

Idag går jag in i en ny vecka. Just nu är jag i vecka 30 (eller 29+0 om man hellre räknar så). 
 
Önskar att jag börjat skriva lite tidigare i graviditeten men nu blev det så här och jag får väl snyggt summera mina hittills 29 eller 30 veckor. Egentligen finns det inte så mycket att skriva. Jag har mått himla bra hela graviditeten, peppar peppar, har haft problem med migränattacker men det hade jag även innan jag blev gravid så jag är ganska van. Det enda jag kan känna är väl att när mina migränattacker väl kommer är de en aning mer intensiva och jobbigare än tidigare. Jag har även kunnat träna hela graviditeten såsom löpning och gym och kan kanske inte hlla på på löpbandet i 8, 9 km men en 4.a eller 5.a funkar.  
 
Jag tänkte försöka blogga varje dag, eller så ofta det finns inspiration till det, för att sedan kunna titta tillbaka på sina dagar och veckor och månader längre fram när vi faktiskt har vår bebis hos oss.
På bara några veckor känner jag att magen växt en hel del, fast jag samtidigt inte tycker att den är så himla stor. När jag tänker på nån som är gravid i 7.de månaden tänker jag en jättemage, men alla är vi olika och helt plötsligt kanske min mage bara sväller upp. Det är också en hel del aktivitet inne i magen vilket är så himla skoj. Varje gång jag känner en spark eller ett slag blir jag alltid lika glad. Det finns faktiskt något inuti mig, något som växer och något som snart ska komma ut som en bebis. Helt otroligt häftigt! 
 
Idag va jag och två andra tjejer iväg på en marknad, en souq som de kallar det här nere. Har länge velat köpa tyger och göra mig en snygg men enkel klänning som magen kan växa i. Så idag hände det. Vi gick och kolla tyger och jag hittade två stycken härliga som jag gick till en skräddare med och ska få uppsytt. Inemellan tygtittandet blev det en kaffepaus och efter jag dealat med en skräddare blev det en malaysisk lunch. Men oj så trött jag blev av att strosa runt i värmen. Inte sovtrött, mer seg i huvudet. Så på lunchen kände jag inte mig som den mest sociala men men, man har såna dagar med. Har börjat känna nu i takt med att temperaturen stiger sig allt högre att det börjar bli lite too much. Jag som alltid varit soldyrkare och pressare nummer ett ser nu fram emot att bege mig hem mot Sverige i slutet av april. Om det är för den växande magen eller det bara är lite hemlängtan vet jag inte, men värmen tar på en så är det!
 
Nu är jag tillbaka i lägenheten och funderar om jag ska iväg och träna eftersom det inte blev ett morgonpass. Tränar hellre på morgonen än på eftermiddagen egentligen men men kanske bara ska köra ett litet enkelt pass? Vi får se...