Food for thought
2kommentarer
När jag va på ultraljud igår berättade de för mig att lille pysen låg med rumpan neråt, även kallat sätesbjudning, och att han hade gosat in sig riktigt på en speciell plats därinne. För mig sa inte det så mycket utan jag frågade när barn normalt brukar fixera sig och fick då till svar att de flesta gör det en månad innan. Okej, men då har han ju typ två, tre veckor på sig att vända sig tillrättta och i och med aktiviteten hittills inne i magen är det nog inga konstigheter. Jag va ju hos barnmorskan så sent som i förra veckan och då tyckte hon inte att det va anmärkningsvärt att han låg som han låg. De tyckte ändå att barnmorskan skulle hålla koll på pysen och se vad som händer nu de kommande veckorna.
Så nu går jag och funderar lite på hur det kommer bli framöver. Fast jag inte är orolig eller direkt nojig finns tankarna ju där ändå i och med vad de sa. En del bebisar stannar i den där sätesbjudningen och då blir det oftast ett planerat kejsarsnitt. Så att...ja, jag vet inte riktigt vad jag tänker eller hur jag tänker. Kanske lite att det som händer händer och det som inte händer händer ju inte så då finns det ju ingen anledning till oro, eller hur?
Allt blir bra i slutet har jag hört och blir det inte bra så är det inte slutet. Lite onsdagsfunderingar helt enkelt...
2 kommentarer
Lina
02 May 2013 13:42
Vad skrämmande att det fortsätter så lika för oss.. För min bebis ligger nämligen också i sätes just nu. Haha! Han har legat med huvudet nedåt i flera veckor men så nu har han tydligen bestämt sig för att sätta sig upp. De sa till mig att han har ett par veckor på sig att vända sig så än behöver jag inte oroa mig men att det kan bli tal om vändningsförsök om han inte har vänt sig om ett par veckor. Men det känns ändå jobbigt för tankarna finns ju ändå där, man är inställd på en "vanlig" förlossning och helt plötsligt slår det än att det kan bli tal om kejsarsnitt om lillen inte vänder sig själv eller vändningsförsök inte lyckas. Det tar upp en hel del tankeverksamhet det där!
Lina
02 May 2013 21:26
Jag tycker det känns jobbigt, som du säger vill man ju inte vara nojig i onödan för bebis kan ju vända sig helt själv, och annars kanske bebis vänder på sig med lite hjälp sen. Men det är ju alla dessa "tänk om", för tänk så går det inte alls vägen, och då blir det kejsarsnitt för min del. Jag vågar nog inte chansa och föda vaginalt om han ligger i sätes. Ändå skönt att känns att lillen vänder sig i magen för det betyder ju att han har plats iallafall, min har legat still på samma sätt länge (med huvudet ned) och helt plötsligt vänt sig och nu ligger han lika still på detta sätt. Men ska till BM imorgon och får se vad hon säger om saken :-) Ja jag håller alla tummar på att de båda vänder sig rätt tillslut och stannar så ;-)
Kommentera