Ida

Herrejisses, nu rullar veckorna på rätt fort tycker jag.

56 dagar kvar till "due date". Det är mindre än två hela månader, haha! Himla smart uträknat av mig va? 

 

Men ändå känns det på nåt sätt inte jättenära. Visst magen växer men jag har nog inte riktigt fattat det ännu. Om ca två månader är jag mamma. Galet och häftigt på samma gång. Det känns inte så påtagligt förrän andra, runt omkring mig, påpekar det. Fick ett sms av en tjejkompis igår där hon skrev att det skulle bli så mysigt att om mindre än två månader har vi en liten knodd hos oss. Och där satt jag, hos barnmorskan, och läste sms:et och fick världens leende på läpparna och det sjönk in, just då. Man tycker ju att en växande mage och full aktivitet därinne borde räcka för att förstå, men nej inte för mig! Och det är ju faktiskt himla mysigt när folk vill titta och känna på magen, det lider jag inte av. Vissa säger ju att det är jobbigt när folk vill känna och röra och hålla på men för mig är det bara härligt. Det är ju min, eller vår, lilla pys därinne så klart att man redan nu är stolt över honom! Men mysigast är nog ändå när syskonbarnen vill se och känna. Det är ju deras lilla kusin som ligger där och väntar på att få träffa dem! 

❤