Ida

När klockan ringde imorse va jag allt annat än pigg. Kanske berodde på att den plinga till redan vid halv sju. Men så blev det en himla massa snoozningar innan jag bestämde mig för att stiga upp och ta en tur till gymmet.
Väl där tänkte jag faktiskt inte på tröttheten utan körde mitt pass och så fick tröttheten komma sen. Och den kom med. Med besked! Så nu sitter jag här vid frukostbordet och bara stirrar rätt in i väggen känns det som, kaffekoppen känns som den väger hundra kilo och att öppna munnen för att prata med Richard över Skype va en kraftansträngning, haha!

Så det blir med all säkerhet en siesta under dagen. Ska bli himla härligt!