Ida

Yes.
Idag går jag in i vecka 32, eller 31 + 0 om man räknar så, och det känns som att tiden går himla fort nu. Satt och tänkte på det igår när vi va på ultraljud, att sist jag gjorde ultraljud va i vecka 20. Det va ju 11 veckor sen, var tog tiden vägen?

Jag är nog väldigt lyckligt lottad att jag kan köra på som vanligt under min graviditet. Jag springer, tränar och har inga större krämpor om man bortser från toalettbesöken på natten, restless legs, lite svårare för att sitta ner bekvämt alltför länge...och spänningar i magen då och då. Men detta är enligt mig piss i Mississippi. Herregud, kroppen förändras ju ganska mycket under dessa nio månader så det vore ju konstigt om man inte kände av någonting.

Men att jag har fått slippa illamående, huvudvärk och ryggont, hittills, är jag himla tacksam för. Har börjat tänka att om min graviditet nu varit så här pass smidig betyder det då att jag får en mardröms-förlossning? För att väga upp det hela liksom, haha.

Framtiden kan man ju inte grubbla på alltför mycket nu, man får ta det som det kommer och börjar jag må sämre mot mina sista veckor kommer jag ändå vara tacksam för dessa fina 32. Och angående förlossningen, det är en dag som jag både fruktar och ser fram emot. Den eventuella smärtan och hur kroppen mår och ser ut efteråt är något jag helst inte vill tänka på. Dock kommer det ju vara den finaste dagen i ens liv när man har sitt lilla barn hos sig!