När vi berättade om vår graviditet

0kommentarer

Jag skulle ju berätta lite om hur vi berättade vår härliga nyhet om att vi ska bli föräldrar för våra nära och kära. I alla fall där vi berättade blev det en rätt rolig grej utav det...
 
Som sagt så gjorde jag testet den 15.e oktober 2012 och då bestämde både jag och min man oss för att vänta lite och hålla på det fram till vecka 12. Man vet ju aldrig vad som kan hända. När jag hade streckat va jag "bara" mellan 5.e och 6.e veckan så det va ju ganska tidigt vi fick reda på det. Viket skulle betyda att vi va tvungna att hålla på den roliga nyheten i 6 hela veckor till. Herregud hur skulle det gå?
 
För min mamma och pappa
Men det gick, vi lyckades hålla tyst om det fast vi bara ville skrika ut det!
Men så lagom till farsdag, viket förra året föll på den 11.e november, va mina föräldrar och hälsade på oss nere i Zaragoza. De kom på lördagkvällen och jag hämtade upp dem på tågstationen, vi lämnade av väskorna i vår lägenhet och sen stack vi in till stan för att jag skulle jobba ett pass på Zara några timmar och de fick gå lite sight-seeing medan jag körde mitt pass. Efter jobb möttes vi upp och knalla bort till en italiensk restaurang och åt gott. Jag sa att jag hoppade vinet och körde på cola eftersom det varit ett ganska intensivt jobbpass och jag hade lite ont i huvudet. Och varken mamma eller pappa tänkte mer på det. Min man va heller inte med på middagen eftersom han denna kväll inte befann sig i Zaragoza. Vilket också gjorde att vi ville hålla på det. Vi ville ju berätta tillsammans. Så kom söndagen och farsdag. Jag hade dukat upp till mysfrukost i och med dagen och som en liten farsdagspresent till pappa fick han en Aragon-handbollströja (som min man fixat till honom i och med att min man spelade handboll med Aragon vid det tillfället) och så fick pappa även ett vitt kuvert. Precis när han skulle öppna kuvertet sa jag att han skulle vänta, och jag gav ett vitt kuvert till mamma också. Både två blev ganska paffa och öppnade sina kuvert och i dem hade jag skrivit att de skulle bli morfar och mormor. Det tog nog ett litet tag innan de riktigt förstod vad de hade läst men sen kom glädjetjuten och de blev så himla glada. Så där satt vi, alla med världens största leende på läpparna och pratade om den glada nyheten. De var de första som fick reda på det och vi sa till dem att inte berätta det vidare för någon. Vi skulle själva berätta för mina syskon, faster och farmor.
 
För svärföräldrarna
Efter vi berättat för mina föräldrar ville vi ju såklart även berätta för mina svärföräldrar. Så min man ringde upp dem efter söndagsfrukosten och fick prata med sin pappa. Det första blev ju att gratulera på farsdag och sedan pratade de om lite vardagsgrejer och om allt möjligt. Sen sa min man att han hade något annat att berätta och frågade om hans mamma också va hemma. Hon va dessvärre uppe i Stockholm med några vänninor och skulle inte komma hem förrän på eftermiddagen/kvällen. Men vi bestämde oss för att berätta för svärfar direkt. Så min man sa att hans pappa skulle bli farfar och glädjen blev väldigt stor på andra sidan luren. Svärfar blev jätteglad och ville hålla på nyheten och berätta för sin fru sen när hon kom hem på kvällen. Och så blev det. Han berättade det för henne över middagen där på söndagen och hon blev ju också hur glad som helst och ringde upp oss för att gratulera. De ville även veta om de eller vi skulle berätta för min mans syster, men nej, det ville vi själva göra senare i veckan.
 
För storasyster och syskonbarn
Den 20.de november va det min äldsta systerdotters födelsedag och när mamma och pappa va nere och hälsade på oss hade vi skickat med dem en present som de skulle ge till min systerdotter med ett tillhörande vitt kuvert (känns det igen?) Eftersom vår tradition på födelsedagar i familjen är att sjunga och ge presenter tidigt på morgonen va det ju även så min syster fira min systerdotter där på morgonen den 20.de. Så för min del ringde mobilen halv sju på morgonen och jag visste ju direkt vad det gällde. När jag svarade hörde jag bara en massa skrik i luren och alla tjoa och tjimma och va superglada. På morgonen hade alltså min systerdotter öpppnat sin present och kuvertet och i det stod det nåt i stil med:
"Grattis på födelsedagen Mikaela! Hoppas du får en rikitgt härlig dag. En present får du av oss nu idag men den andra får du vänta på tills juni nästa år, för då ska du få en liten kusin!" 
Glädjen va ju enorm på andra sidan luren medan jag va lite yrvaken, haha. Vi berättade att jag då va i 10.de veckan och att vi hittills bara berättat för föräldrarna så även de fick hålla tyst lite till.
 
För mellansyster
I och med att jag inte ville göra skillnad på mina syskon styrde jag upp en skypedejt med min mellansyster den 20.de november. Vi började först prata väldigt allmänt om hur vi båda mådde osv. och jag berättade att jag mått lite dåligt dagarna innan, haft lite migrän och så, och direkt skojade min syster och sa:
"Haha, preggo"
Jag fatta inte vad hon menade och hade faktiskt aldrig hört ordet preggo innan så förstod inte riktigt vad hon menade. Men efter att hon förklarat viftade jag bara bort det och skrattade och sa nää...Kände att det blev ett konstigt tillfälle att berätta det på, så jag höll lite till på det. Och vi fortsatte att prata om våra vardagliga grejer och till slut tänkte jag att, jag måste ju berätta nu. Då va även min systerson framför datan och vi satt och pratade alla tre. Jag sa att jag hade en grej att berätta för honom, en hemlis, och att han va tvungen att lyssna noga. Han satt helt tyst framför datan och kameran och jag berättade att han skulle få en liten kusin. Då reagerade syrran, haha. Med många "va" och "är det sant?". Och så kom glädjen och faktiskt några glädjetårar. Och hon undrade ju varför jag höll på det så länge, ja det kan man ju fråga sig...haha.
 
För faster och farbror
Den 22.a, på min fasters födelsedag, kom faster och farbror och hälsade på i Zaragoza. De kom på förmiddagen/eftermiddagen och vi hämtade upp dem på tågstationen och åkte tillbaka till lägenheten. Jag skulle jobba några timmar på kvällen och min man åkte iväg på träning så vi bestämde att vi skulle berätta för dem på kvällen när vi skulle ut och äta middag. Och så kom kvällen. Vi var återigen på den italienska restaurangen och åt gott och hade det mysigt. Alla runt bordet beställde in alkoholhaltiga drycker utom jag vilket jag trodde någon skulle reagera på men ingen reagerade. Jag och min man tittade på varandra och försökte känna av när och hur vi skulle berätta det men läget kom liksom aldrig. Till slut kom vi in på en diskussion om barn och hur olika man uppfostrar sina barn. Min farbror har själv en son som har barn och de uppfostrar på ett sätt och mina syskon uppfostrar deras barn på ett sätt. Inte sagt att ett utav det är det bästa eller sämsta. Så då la jag fram snyggt och smidigt att den dagen vi får barn så hoppas jag att båda jag och min man är synkade i uppfostran och att vi är överrens i de flesta fall. Då frågar min farbror lite skämtsamt:
"Jaha, och vilken månad är du i...?" varpå jag svarar:
"I 11.e veckan!"
Och min faster som sitter brevid mig tittar på mig med världens roligaste min, glömmer den aldrig. Hon såg ut som en fågelholk med öppen mun och allmänt chockad i ansiktet. Och så smög det fram några tårar i ögonen med. De blev ju självklart superglada och även om det blev en chockad stämning till en början blev det glatt tjoande och tjimmande efteråt. 
 
För farmor
Dagen efter vi berättat för faster och farbror va jag tvungen att även ringa farmor och berätta om nyheten. Så jag ringde upp och pratade om lite allt möjligt i början och sedan sa jag till henne att hon skulle bli gammelfarmor. Det blev helt tyst i andra sidan av luren och jag frågade henne om hon hört och om hon förstått vad jag hade sagt. Jag sa än en gång att hon skule bli gammelfarmor och förklarade för henne att jag va gravid och vi väntade barn. Hon blev självklart glad och svarade att hon förstod vad jag menade men att hon samtidigt redan visste det. Hur kunde hon göra det? Pappa hade givetvis skvallrat. Men farmor tyckte det va jätteroligt och blev väldigt glad för vår skull. 
Efter vårt samtal berättade jag för min faster att pappa skvallrat om nyheten och vi skrattade och tänkte, typsikt honom. Så jag skickade iväg ett sms till honom under dagen och skrev att jag pratat med farmor och berättade den roliga nyheten men att hon redan visste. Så himla konstigt, hur kan det komma sig? Fick inget svar från pappa på ett tag men under kvällen kom det ett där det stod att han hade varit och besökt henne några dagar tidigare och att hon varit lite nere och därför hade han velat pigga upp henne med denna nyhet. När jag då frågade min pappa på vilket sätt hon va nere, svarade han bara:
"Du vet, på grund av väder och vind"
Okej så han ahde alltså berättat för farmor, fast vi sa några veckor tidigare att de absolut inte skulle berätta, för att det va dåligt väder ute? Haha. Men det är pappa i ett nötskal, kom både jag och faster fram till. Han är en riktig skvallrare!
 
För vänner
Vi väntade lite med att berätta för våra vänner. Först sa vi tills vecka 12 men sen sköt vi på det mer för att jag hade några träffar inplanerade med läkare nere i Zaragoza och jag ville vänta till de va gjorda. Vi väntade i alla fall till efter vecka 12. Tror att vi berättade antingen den 2.a advent eller så va det den tredje advent vi ringde runt till våra vänner. Och alla blev givetvis jätteglada för vår skull.
 
Så då va den goda nyheten ute! Blir lite roliga minnen om hur hela berättelse-grejen blev av...
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej