It' a boy...or a girl

0kommentarer

Redan tidigt i graviditeten hade jag bestämt mig för att jag ville veta om det låg en lite pojke eller en liten flicka inne i magen. Varför? Har faktiskt inget jättebra svar på det om jag ska vara ärlig. Diskuterade detta med en tjejkompis och hon frågade om det verkligen spela nån roll och självklart gör det ju inte det men ändå ville jag veta. Kanske för att jag är så fruktansvärt nyfiken som person och kanske för att vi haft och fortfarande har ett litet internt skämt i släkten, ett skämt mer eller mindre riktat till min svåger (som tillsammans med min äldsta syster har tre barn varav två är tjejer) att män gör män. Vet inte rikigt var det kommit ifrån, men det har blivit en liten skämtgrej i familjen. 
 
Min man ville till en början inte veta könet så då blev det ju ett litet dilemma. Men han ändrade sig när dagarna för ultraljudet i vecka 20 närmade sig. Helt utan påverkan från mig faktiskt. Och så va vi där, på KK i mitten av januari och gjorde ultraljud. Jag hade gjort ett tidigare när vi bodde i Spanien, då i vecka 12, men då kunde tyvärr min man inte vara med och ärligt talat så såg man ju inte så mycket heller vid det tillfället. Men där i januari kunde vi båda två se vårt lilla barn som det va en himla aktivitet på. Läkaren där berättade att allt såg jättebra ut och visade oss vårt barn från olika vinklar och zooma in lite här och där. Och vilken magisk känsla att se sitt barn så för (nästan) första gången. Ganska overkligt måste jag säga och helt underbart! Kom en eller två tårar i ögonen när jag låg där på britsen.
 
Efter att vi fått veta att allt såg bra och fint ut ställde vi frågan. Va det en pojke eller flicka? Och hon berättade för oss att det va en liten pojke. Helt fantastisk känsla. Jag trodde faktiskt lite mer på en tjej, varför vet jag inte. Men så visade sig att jag bär på en liten pojke.
 
Att ta reda på eller att inte ta reda på är ju ett individuellt val eller ett val man gör tillsammans med sin partner. Det spelar ju ingen roll för barnet kommer man älska över allt annat varesig det är en flicka eller pojke. Men för min egen del känns det bra att veta. Sedan januari har vi knåpat lite på pojknamn men inte varit så överrens, men jag måste säga att min mans förslag som jag inte riktigt gillade i början har växt på mig ju mer jag tänker på det. Annars kanske det är så som många säger att när man har sitt lilla barn där i famnen så vet man bara!
 
(Glöm inte att va med i tävlingen här på bloggen där du kan vinna ett babynest värt 500:-.
Direktlänk till inlägget och tävlingen hittar du här)

Kommentera

Publiceras ej